Klädkoden var rött och svart. Ingen, inte ens Jan Emanuel, brydde sig.
Jag skulle egentligen gått på Jan Emanuels releasefest. Men min först påtänkta dejt var bortrest, och nummer två frågade om jag är galen, så jag tappade väl sugen. Lite trist, men skönt att slippa våndas mer över klädkoden. I inbjudan stod det att man skulle ha rött och svart, och tanken på synas offentligt klädd som någon ur vaktparaden i Kalle Ankas jul kändes olustig.
Men det var tydligen inte så noga. På mingelbilderna syntes kläder i alla regnbågens färger – huvudpersonen själv bar helvit fjäderskrud. När defibrillatorn gjort sitt kontaktade jag den självutnämnda vet och etikett-experten Stina Vickhoff, aktuell med boken Bete er!.
Hur olämpligt är det att bryta mot sin egen klädkod?
– Klädkoden finns primärt till för gästerna, så om någon får bryta mot den så är det väl den som håller i festen. Men ett bröllop där det är smoking och brudgummen har mörk kostym… det blir ju konstigt.
Sara Skyttedal bar en rosa klänning (med svarta skor). Dogge Doggelito bar visserligen svart skinnjacka och röda skor, men kombinerat med blåa mjukisbyxor och en tröja som drar åt det mintgröna hållet. Hur öppen för tolkning är en klädkod?
– Det är väl som med maskerad, man kan inte dyka upp civilklädd bara för att man hatar maskerad. Men man kan komma undan med en väldigt låg effort.
Sverigedemokraternas Tobias Andersson verkar ha varit den enda på hela festen som respekterade klädkoden genom att komma i helsvart. Däremot kom han i sällskap med Rasmus Gozzi, som kom i en vit kavaj, beiga chinos och svart skjorta och nya Fröken Snusk, som körde vitt och rosa. Tankar?
– Klanderfritt klädd, undermåligt sällskap. Det känns spontant som en direkt provokation att komma i rosa och svart. Det troligaste är kanske att ingen av dem kan läsa?
Kan det ha varit underförstått att det inte var så noga med klädkoden på något vis?
– Det blir bakvänt, klädkoden är ju till för att gästerna ska veta nivån så att de inte känner sig över- eller underklädda. Men också för värdens skull, att de vill ha det på ett visst sätt. Och så skiter man bara i det.
Hade man inte känt sig förnedrad om man kom i rött och svart?
– Nej, mer: “Jaha, dessa imbeciller vet inte hur en klädkod funkar".
Har du hört talas om något liknande?
– Inte att folk så aktivt och i så stor skala skiter i en klädkod. Men jag hade gett mig högra tånagel för att vara en fluga på väggen på den festen.
