Fridas Mexican Kitchen

I Göteborgs krogvärld är det alltid välkommet med nya, ambitiösa och avslappnade restauranger. Ett sådant nytillskott är Fridas Mexican Kitchen i Lunden, som slog upp sina dörrar under hösten 2019. Restaurangen sköts från köket av mexikanen Luis Ochoa, och de erbjuder både sittplatser och avhämtning. Vi går dit en lördagkväll i januari för att testa deras mat på plats.

Vi förväntar oss inte lika högt tryck på platserna första veckan i januari, men det är fullt när vi dyker upp vid halv sju. Folk väntar i baren för att få sitta eller för att ta med mat hem, och sorlande röster blandas med sydamerikansk musik. Ljudnivån är trots det väldigt behaglig, och det tar inte mer än tio minuter innan servitrisen har hittat ett bord åt vårt sällskap på två. Hon är trevlig om än lite stressad, för medan vi väntat har hon redan hunnit göra några sällskap efter oss besvikna med att de inte har plats för dem samtidigt som hon serverat. Det märks att Fridas har fått ett bra rykte, och det snabbt.

Vi börjar med att ta in två förrätter att dela på. Det är inte lätt att bestämma sig, eftersom menyn bjuder på många rätter som alla låter otroligt goda. Det märks att de delvis försvenskat menyn, genom att till exempel erbjuda salsa till alla rätter i olika styrka för att inte göra rätterna i sig för starka, men i övrigt känns det väldigt genuint. Det svåra beslutet landar till slut på en tostada med räkor och taquitos med chicharon på bräss. Till det dricker vi en chelada, en öldrink med lime och salt, samt ett glas av husets röda. Vinet visar sig inte vara mycket att bli exalterad över, och det är tostadan som verkligen skiner starkast i vår första servering. Den friterade tortillan har toppats med en generös mängd räkor med chili, men tyvärr verkar servitrisen glömma att erbjuda oss de extra salsorna för att vi själva ska kunna bestämma hettan. Lite mer sting hade vi allt kunnat tänka oss.

När vi ätit upp våra förrätter är det dags att bestämma sig för varmrätter. Eftersom det fanns så mycket som såg gott ut kunde vi inte bestämma oss för det samtidigt som förrätterna, och det har inte blivit enklare när det väl är dags. Till slut faller valet på chimichangas, friterad burrito, med räkor och cochinita pibil som är en gryta med fläsk i achiotesås. Dessa kommer ut till bordet lite snabbare än förrätterna gjorde, och till detta så dricker vi en mexikansk pilsner och en margarita. Drinken är så god och sur att det är ett under att den inte tar slut på fem minuter, och pilsnern är inte fel den heller. Även vid varmrätten är det faktiskt den friterade varianten som verkligen står ut dock. Våra chimichangas med räkor är vackert presenterade, precis som allt annat varit, utan att göra det överdrivet komplicerat. Vanligtvis är inte skaldjur och ost en favoritkombination hos mig personligen, men den dekadenta blandningen i den krispiga tortillan är fantastiskt god. Vår cochinita pibil står sig stark den med, men bleknar lite i jämförelse med chimichangan.

Eftersom maten legat på den mastigare sidan bestämmer vi oss för att skippa efterrätt, och ge husets vita vin en chans efter besvikelsen över det röda. Tyvärr står det sig inte bättre, och vi konstaterar att vi hellre dricker öl eller sprit här. Dryckesmenyn har en lång lista av tequila och mezcal att testa på, vilket vi gärna botaniserar över i baren en annan kväll. Men medan vi dricker det vita vinet passar vi på att blicka ut över lokalen som verkligen är levande den här kvällen. Den runda baren i mitten av den mellanstora lokalen har fyllts upp, en servitör skakar drinkar till tonerna av musiken och inredningens varma färger får en att känna sig som hemma. 

När vår servitris plockar bort vår sista disk verkar hon stressat inse att hon missat att ställa ned extra salsa till oss. Det var synd att det inte kom med den här gången, och hon berättar att de ju inte riktigt lagar maten som i Mexico här eftersom många inte vill ha det så starkt. Vi tänker att det får bli till nästa gång, för med en så läskande meny som denna förstår vi att folk återvänder hit gång på gång.