Kvinnan i guld

Calle Wahlström 11:34 30 Jul 2015

Att det är ont om intressanta huvudroller för seniora aktriser är ingen nyhet. Inte heller att de stora roller som faktiskt skrivs ofta tilldelas Meryl Streep eller Helen Mirren. Den senare kontrakteras allra helst när uppdraget kräver en patenterat högdragen uppsyn, likt när en engelsk drottning ska gestaltas, eller som när hon mer nyligen fick spela prestigestinn krögare i 100 steg från Bombay till Paris. Också Kvinnan i guld förlitar sig på hennes högt burna huvud.

Mirren spelar Maria Altmann som i sin ungdom flydde krigets Österrike och bosatte sig i Kalifornien. Kvar i Wien blev ett helt liv, och även om hon byggt ett nytt i USA har hon aldrig slutat sörja det gamla. Hennes familj blev offer för kriget, bland annat fastern Adele som står avmålad i ett berömt porträtt av konstnären Gustav Klimt. Själva tavlan tillhörde de många dyrgripar nazisterna stal från Europas judar och återlämnades aldrig efter krigsslutet. Istället blev tavlan en österrikisk nationalskatt.

Det verklighetsbaserade mot-alla-odds-dramat Kvinnan i guld vill skildra denna oförrätt, nazisternas våld, men också vanliga österrikares medlöperi genom Marias process för att återfå tavlan ett halvsekel efter krigets slut. Pliktskyldigt väcks också givna frågor om konst och ägandeskap.

Mirren är duktig på att låta värme sippra ut genom sina karaktärers kontrollerade men krackelerande fasader, och inte heller Maria vill någonsin tappa fattningen. Hon är alltid piffig och alltid dräpande. Om hon i verkligheten var lika kavat har jag ingen aning, men i filmens värld får hennes vapendragare, den flitiga advokaten Randy (spelad av en grå Ryan Reynolds), finna sig i hennes varje nyck.

Då vi vet hur det slutar och har sett allt förut. Från Marias och Randys varje med- och motgång till de konventionella återblickarna från krigets Österrike blir det oavkortat Mirrens show. Hennes manér är filmens behållning, men börjar samtidigt tangera gränsen till det allt för välbekanta. Det blir helt enkelt extra tydligt att fler (och bättre!) roller behövs för fler åldrande skådespelerskor.

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 

Fler filmrecensioner