Skräckfilm med kristet tema är knappast nytänkande. Hemsökta hus, spökaktiga nunnor, besatta barn eller djävulsutdrivande präster dyker upp nästan varje månad på biograferna, känns det som. Den ena filmen är knappast bättre än den andra men uppenbarligen finns publik då uppföljare efter uppföljare ständigt produceras. Även Sverige har bidragit till genren. I Psalm 21 slogs prästen Henrik (Jonas Malmsjö) mot demoner i Norrland. Den filmens regissör, Fredrik Hiller, har för övrigt en liten biroll i Gudstjänst.
När prästen Theodors (Linus Wahlgren) fru Felicia (Lisa Henni) mirakulöst tillfrisknar blir hans gudstjänster helt plötsligt intressanta för människorna i byn. Vad ingen vet är att Theodor genom att rädda Felicia släppt löst krafter han inte kan hantera. Ludvig Gürs långfilmsdebut börjar spännande och det är dessutom modigt att pröva på en sådan svår genre. Linus Wahlgren med sin korrekta och städade uppsyn passar utmärkt som mesig pastor. Filmen ställer också den intressanta filosofiska frågan om kan man offra onda människor för att rädda goda människor. Och det hade räckt. Snyggaste slacherscenerna på länge i svensk skräck dessutom.
Men Gür verkar inte lita på att det ämnet kan bli till en hel film. Nej, likt förra årets Cancelled för han in en slags spökjägare i form av programledaren Erik (Vilhelm Blomgren) som ska slå hål på att övermänskliga krafter existerar. En man med en egen dold historia. Överlag har alla karaktärer snart sina egna dolda historier som är höjda i dunkel men det blir för många trådar att hålla reda på vilket gör att filmen tappar fart. Slutet ger dock Midsommar-vibbar. Vet inte om det är en medveten passning från Gür då Blomgren även medverkade i den. Som helhet är Gudstjänst ett litet, litet steg framåt i genren svensk skräck men däremot ett stort steg framåt för genren svensk kristen-skräck.
Läs även Nöjesguidens intervju med regissören Ludvig Gür: Jag är besatt av sekter
