En madeleinekaka tar smak av te och popcorn.
En vindpust från Kattegatt blåser bollen från Örebros högerytters fötter ut över sidlinjen. Tre rader upp på stenläktaren utstöter en vinglande man i 50-årsåldern ett lika hånfullt som svårtytt läte. Speakern meddelar att Örgryte utjämnat på Söderstadion. Det är den 8 april 2002. Jag är för första gången på fotbollsmatch helt ensam.
Draknästsmogulen Jonas Eriksson blåser i halvtidspipan. Örebro leder med 1-0. Sinnesintrycken från den allsvenska premiärfighten på Gamla Ullevi börjar nästan bli fysiskt omöjliga att hantera. Mitt tioåriga jag stapplar mot kiosken Bôllgôtt för att köpa popcorn. Framför mig i kön står två sköna grabbar kring 30. De ägnar sig åt det tidiga 00-talets främsta folksport på IFK Göteborgs läktare: att dra så kallade ”Gais-vitsar”.
Första skottet i den här måndagskvällens duell var närmast oförglömligt:
— Har du hört den om han grabben vars föräldrar va i vårdnadstvist? Han sa till domarn, jag vill inte bo hos pappa, han slår mig… och jag vill inte bo hos mamma heller… hon slår mig också. Men vem vill du bo hos, sa domarn. Jo då sa grabben att han vill bo hos Gais för dom slår la inte en jävel!!!
Hans kompis drog vapen direkt:
— Fan vet du vem som borde få Nobels fredspris da? Jo men det måste la va Gais för de har aldrig någonsin anfallit!
Tomas Rosenkvist kvitterade. 2-3 i Hammarby-Örgryte. 2-1 på Malmö Stadion. Slutresultat 1-1 mellan IFK Göteborg och Örebro SK.
22 och ett halvt år senare klickar jag runt på The Guardian. Plötsligt förlorar jag kontroll över min kropp. Högerhanden trycker obönhörligt madeleinekakan jag just skulle ta ett bett av ned i min tekopp. När jag slutligen kan föra det söta bakverket från Saint-Yriex mot läpparna inser jag att min blick låst sig fast vid nyhetssajtens topprubrik: ”Trump ally Infantino to award Fifa world peace prize”
Gianni Infantino, Fifapresident, förklarar prisets innebörd som om han stod i kön till Bôllgôtt.
— I en allt mer delad värld är det fundamentalt att ge erkännande till de som gör extraordinära insatser för att stoppa konflikter, säger han.
Jag förstår direkt. Han pratar om Gais.
Jag är tillbaka i Combray, tillbaka på Gamla Ullevi 2002 — men jag och Infantino är försenade. Mot alla odds har Gais, laget som aldrig anföll, just detta undantagens gudomliga år gjort 44 mål och kommit trea i Allsvenskan. Inte ens fredspriset lyckades de grönsvarta förlorarna vinna.
Frågan är var titeln kommer att landa istället, när det står klart att prisskåpet på Gaisgården får stå tomt ännu ett halvsekel? Greta Thunberg? Yulia Navalnaya? Murvlarna som bevakar gästloggar på Harpsund? Guardians reporter insinuerar att Donald Trump kan ligga bra till. Han och Infantino har en lång historia tillsammans — och Infantino har nyligen tillsatt Trumps dotter Ivanka i styrelsen för ett ”utbildningsprojekt”. Trump var i sin tur oerhört besviken över att inte vinna det norska sosse-nobelpriset. Kanske skulle denna utmärkelse vara goda plåster på såren?
Samtidigt har andra kandidater börjat positionera sig. Zlatan Ibrahimovic förbereder sig exempelvis för en rejäl social media vetting. I veckan rapporterade Expressen att lejonet bytt namn från ”iamzlatanibrahimovic” till ”Zlatan” på Instagram. En tydlig markering om att det är dags för allvar på kontot där den forne storskytten enligt samma tidning ägnar sig åt att ”lägga ut bastuklipp” och ”dela med sig av sin utklädnad under Halloween-helgen”. ”Namnbytet kom tämligen okommenterat”, skriver Expressen, men det tyder enbart på att redaktionen inte förstår vikten av politiskt spel.
Ett annat namn som bör lyftas är skidskytten Elvira Öberg. Hon valde nyligen att inte polarisera och splittra, efter att den franska diton Julia Simon snott lagkamraten Justine Braisaz-Bouchets Visa-kort och köpt grejer för 10 000-tals kronor utan Justines samtycke. Simon har erkänt handlingen och riskerar nu att uteslutas ur landslaget.
Skarpt läge på skjutvallen — och mycket snack på touren, konstaterar Elvira när DN ringer upp för att höra hennes take. Öberg kallar situationen ”svår” och säger att hon är glad att inget ”liknande” har hänt i det svenska landslaget. Sedan gör hon en insats för att stoppa konflikter i vår delade värld.
— Det blir liksom… var drar man gränsen för vad som är okej i ett lag?
Många drastiska sinnen hade i tyckonomins tidevarv dragit den när Simon tömde Braisaz-Bouchets konton. Men vem är Elvira Öberg, eller någon annan, att döma?
Det kan bara Gianni Infantinos jury göra. Besked får vi den 4 december, i samband med VM-lottningen. Det blir knappast något pris till varken Gais eller Julia Simon — men Zlatan, Trump och Elvira Öberg gör bäst i att inte ha telefonen på ljudlös.
Experten spelar in: Live från O'learys Harpsund
Eurogoalsredaktionen har de senaste dagarna närmast drunknat i tips om statsministerns nya vana — att visa La Liga-drabbningar på storbild i trädgården på Harpsund. Därför valde vi att fråga tre vana besökare i statsministerns residens om tips inför helgens spanska toppmatcher.
Jakob Forssmed, socialminister med ansvar för idrottsfrågor: Elche-Sociedad 1
— I min roll är jag mest bekymrad för det svenska landslaget. Varför har Potter tagit ut fyra målvakter? Om jag ska oroa mig för Valladolids bortaform också får nån pigg MUF-tjej ta över socialfrågorna. Matcherna jag ser på Harpsund? Ren avslappning. Men okej, herregud, Elche slår Sociedad, måste väl vara hyfsade odds?
Anonym, medlem i studentförening i Uppsala: Athletic Bilbao-Real Oviedo X
— Syftet med att kolla på match är att lära känna varandra inom gruppen. Bilbao-Oviedo hinner jag inte se. Jag ska in till Ica i Flen och köpa dipp. Hoppas på en sömnig historia.
Göran, trädgårdsmästare: Celta Vigo-Barcelona X2
— Riktig jädra söndagspärla sörru. Celta kan alltid skrälla men Barca är favoriter här, så enkelt ere. Visst blir det kallt framåt kvällarna ute på Harpan men jag tar med mig lite crispy chicken wings, en värmefilt och paddan ut i den där gamla roddbåten. Så ligger jag där under månskenet, kollar spanska bollen och tänker att varken Chrustjov, Erlander eller Angela Merkel mådde såhär jädra bra.
Missa inte i helgen:
Lördag 14:00: Tyskland U17-Nordkorea U17
Två världar vars vägar sällan korsas får äntligen drabba samman — det mytologiska tyska kaoset, och den så hyllade nordkoreanska strukturen och ordningen. Hur kommer de unga tyska spelarna hantera detta första möte med verkligt högstående civilisation?
Söndag 17:30: Manchester City-Liverpool
Här handlar det inte så mycket om att följa matchen som att hänga med i reaktionerna efteråt. Reaktionerna på svenskspråkiga Liverpooltwitter har varit heta de senaste veckorna. Tiotusentals män, från Skurup till Skövde och vidare till Sandviken och Skellefteå börjar ta bladen från munnarna. Vanskötseln av Englands tredje bästa lag, som i veckan slog Real Madrid i Champions League, är inte längre acceptabel.
”Arne Slot tog över ett självspelande piano! Nu har karljäveln stämt om pianot på ett tondövt jävla sätt men spelar vidare som att han är Beethoven. Bort med honom och in med en ny dirigent! Up the reds”, skrev en svensk ”Kopite” på plattformen X tidigare i veckan.
Vid förlust på söndag väntas svenskar från alla landsändar gemensamt sluta upp utanför O’Learys huvudkontor på Ynglingagatan och vara tydliga: det är Slot eller vi. Om tränaren ändå vägrar lämna sin post kan hundratals sportbarer tvingas i konkurs redan före lucia.
