Sommarens svenska skräckis skildrar en storögd mordbenägen landsbygdspräst. Nöjesguiden har pratat med filmens oförskämt unga regissör.
Gudstjänst kretsar kring den timida prästen Theodor, som blir känd i byn efter att hans fru tack vare hans böner mirakulöst överlever en dödlig sjukdom. För att bevisa för församlingen att miraklet inte var någon one-hit wonder vänder Theodor sig till sin barndomsmentor, den numera pensionerade prästen Jonas, som har ett mörkt förflutet och ett långt ifrån friskt intresse för det ockulta. Theodor blir mer och mer besatt av sin ”själavård” och snart börjar blodet spruta åt alla håll.
För regin står 26-åringen Ludvig Gür som slog igenom 2020 med en skatedokumentär som gjorde succé i USA och senare släpptes i Sverige på Viaplay och SF Anytime. Han följde upp med kortfilmen Dreamster, om en skådespelerska som medverkar i ett tv-program där kändisar livestreamar sina drömmar, som visades på USAs största skräckfilmsfestival Screamfest.
Och nu är det äntligen dags för långfilmsdebuten som ska liva upp biografernas sommarrepertoar - en skräckthriller om en landsbygdspräst spelad av Linus Wahlgren. I rollistan finns också Vilhelm Blomgren, Lisa Henni och Thomas Hanzon.
Vad var det som fick dig att göra Gudstjänst?
— Jag har länge reflekterat över religionens betydelse i Sverige, som bortsett från Kina är världens minst religiösa land. Vi ses som ett kristet land men trots det är det mindre än 3% av den svenska befolkningen som är aktiva i Svenska kyrkan. Det inspirerade mig till en story om en präst som börjar tvivla på gud. Men inte för att världen runt honom är hemsk som i Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna - utan snarare för att samhället han befinner sig i har lämnat kristendomen bakom sig.
Sedan började jag kombinera den där idén med andra teman och historier som jag ville utforska. Så kom Gudstjänst till.
Vad är din egen relation till gud och religion? Är det något som du försöker bearbeta i Gudstjänst?
— Nej, faktiskt inte. Jag tycker bara att ämnet är väldigt intressant. Hela vårt samhälle är uppbyggt med kristendomen som grund och samtidigt är Sverige otroligt sekulariserat nu. Jag själv har aldrig varit religiös. Jag växte inte upp med Svenska kyrkan. Mina föräldrar var inte religiösa. Kanske blir ämnet just därför intressant för mig att utforska.
Ett annat intresse du har, som också syns i filmen, är sekter.
— Jag är besatt av sekter och har pluggat en massa om sekter så länge jag kan minnas. Själv har jag aldrig varit med i en sekt vad jag vet, men religiösa rörelser och sekter finns överallt i vårt samhälle. I individualismens era söker sig folk till dem omedvetet eller ej.
Någon särskild sekt du skulle vilja ansluta dig till eller utforska inifrån?
— Jag skulle helst undvika att ansluta mig till en sekt, men när det kommer till utforskandet finner jag de mindre uppenbara sekterna mest intressanta. Jag lyssnade nyligen på podden Hoaxed av Alexi Mostrous som handlar mycket om moderna konspirationsteorier och hur sådant sprider sig så snabbt genom olika grupper som QAnon. Även om QAnon inte är en sekt per definition finns det många likheter.
Och sen har jag läst en del om andra små rörelser, som den lilla gruppen studenter på Sarah Lawrence College som blev så hjärntvättade av sina vänners pappa, Larry Ray. Scary stuff!
Vad karaktäriserar en bra skräckis enligt Ludvig Gür?
— När det obehagliga kombineras med en otroligt spännande story. Jag älskar thrillers med pusselbitar som man sätter ihop. Kombineras detta med obehagliga teman och en stark berättelse kan det inte bli nåt annat än en bra film. Min favoritfilm någonsin är den första Saw-filmen. En fantastisk historia, många twists and turns med två personer i centrum som är kidnappade och fastkedjade i ett förfallet badrum.
Var det den som inspirerade Gudstjänst? Mina tankar fördes förstås också till Ari Asters Midsommar, framför allt när jag såg Vilhelm Blomgren bli utsatt för vissa ritualer.
— Haha kanske, men den som influerat mig mest är M. Night Shyamalan och hans filmer. Och Mike Flanagan vars serie Midnight Mass på Netflix är en av de bästa serierna som någonsin gjorts. Den har inspirerat mig mycket.
Och jag älskar verkligen John Carpenter. Hans sätt att skapa så pass mycket engagemang med en så enkel idé är beundransvärd.
Din film är ännu ett bevis på att Sverige är som gjort för att göra genrefilmer. De små avfolkade byarna, den lika storslagna som hotfulla naturen och inte minst skumma religiösa miljöer. Varför görs det ändå så få skräckfilmer här? Har du någon teori?
— Allt handlar egentligen om trender. Vad ser folk på? Vad drar folk till biograferna? Vad vill de se hemma? Vi är vana vid att se inhemska komedier och familjefilmer men inte alls lika vana med inhemsk skräck, det är främst amerikanska skräckfilmer som fyller biograf repertoaren. Men nu verkar det som att ändring är på gång, bland annat tack vare Joakim Lundells skräckfilmer - Feed och Karusell. Och bara i år har tre andra svenska skräckfilmer premiärer där Joakim inte är inblandad - Ur mörkret, Äkta skräck och så Gudstjänst.
Var kommer ditt starka filmintresse ifrån?
— Från barndomen. Mina föräldrar har ett väldigt stort filmintresse. Tillsammans såg vi sjukt många filmer, säkert minst en per dag. Från att jag var kanske 14 till… Ja, det höll väl på tills jag var 20, 21. Jag älskar verkligen storytelling. Att se engagerade berättelser som man blir rörd av. Och känslan av att se en perfekt film. Eller läsa en perfekt bok. Höra en perfekt låt.
Den känslan är så obeskrivlig. Om allt jag gör tänker jag: kommer det att kunna få någon att känna den känslan? Då kommer jag vara nöjd för resten av livet. Jag vill kunna få andra att känna som jag känner när jag ser en riktigt grym film. Typ som när jag nyligen såg om Mad Max Fury Road och kände att varenda sekund av filmen var fullständigt perfekt.
Gudstjänst har biopremiär den 2 augusti.
