Årets upplaga stundar. Tempos konstnärliga ledare Ulrika Bandeira guidar dig till sina festivalfavoriter.
Nästa vecka, den 3–9 mars, är det åter igen dags för Tempo dokumentärfilmsfestival – den 26:e i ordningen. Årets upplaga bjuder på en rad arrangemang utöver filmvisningar, så som branschsamtal, mindfulness-övningar och VR-föreställningar. Festivalen gästas bland andra av den slovakiske regissören Peter Kerekes, som visar sin film Wishing on a star.
Årets tema är fiktioner, och behandlar AI, hybridfilmer, autenticitet och sanning – men även fiktion som i de berättelser och föreställningar vi skapar i vårt vardagliga liv.
– Begrepp som sanningshalt och frågor om vad som går att lita på är ju väldigt aktuella nu, men sedan är det många som jobbar med dokumentärer som använder sig av tekniker och grepp från spelfilm – och vice versa, säger Ulrika Bandeira, konstnärlig ledare på Tempo.
Nytt för i år är priset Tempo Youth Award, som delas ut till unga filmskapare av en jury bestående av ungdomar mellan 17 och 19 år. Ulrika Bandeira berättar att de har haft ett utökat fokus på ungdomar i år, med en ungdomspanel som har kurerat ett kortfilmspaket, samt fri entré för besökare upp till 19 år.
– Att locka en yngre publik är en utmaning för många, och ett sätt för oss har varit att bjuda in dem i skapandet av själva festivalen, säger hon.
Har du några personliga favoriter bland årets utbud?
– Om man är intresserad av mer experimentella verk kan jag rekommendera filmen Silent observers, som utspelar sig i en bulgarisk bergsby och där vi får följa berättelsen genom olika djurs ögon. Under visningen kommer även filmens kompositörer framföra musiken samtidigt som filmen spelas. Sedan är en av mina favoriter under festivalen About a hero, som baseras på ett citat av Werner Herzog, som sagt att en dator aldrig kommer kunna göra en lika bra film som han gjort. Regissören Piotr Winiewicz har därför låtit en AI titta på alla av Herzogs filmer för att göra ett manus utifrån dem. Resultatet är en otroligt bisarr, knasig och kul film, där gränsen mellan fiktion och dokumentär är svår att urskilja. Jag kan även rekommendera filmen Kouté vwa, en otroligt fin coming of age-film som utspelar sig i franska Guyana.
Hur upplever du att det går för dokumentärbranschen idag?
– Det konsumeras ju mycket dokumentärer idag, och kan vara allt från ett avsnitt av P3 historia på vägen till jobbet eller en true crime-serie på Netflix. Sedan har ju Den sista resan varit jättepopulär på bio. Dokumentärer idag har så himla många former, så jag tycker att man snarare behöver titta på specifika genrer och fråga sig hur det går för dem. Men det dokumentärfilm är så bra på är att väcka tankar och ge nya perspektiv, och när man ser filmer tillsammans i en biosalong får man också möjligheten att bolla de här tankarna med andra.
Tempo dokumentärfestival pågår 3–9 mars. Mer info om programmet och biljetter hittar du på tempofestival.se
