Frånvaron är den nya närvaron.
Har du suckat och skakat på huvudet åt Joel Ighes kamp för att få ner sitt följarantal på Instagram till under 10 000? I så fall kan det vara dags att hämta ut rullatorn. I en essä i The New Yorker argumenterar kulturskribenten Kyle Chayka för att följare och likes har spelat ut sin roll.
Han skriver att ett högt antal följare inte längre innebär automatisk relevans och därmed har förlorat sitt symbolvärde, eftersom många stora konton i hög utsträckning följs av botar och passiva användare. Det finns alltså inte längre någon motsättning mellan att ha många följare och att höra hemma på historiens kyrkogård.
Enligt Chayka blev pandemin vändpunkten. När skärmtiden exploderade blev det lättare än någonsin att bli internetkändis över en natt, vilket i sin tur fick publiken att tappa intresset. Status får man istället genom att inte slava för algoritmen. Få följare, låst konto och ett flöde som inte optimerats för likes har blivit fjädrar i hatten. Det signalerar oberoende – att man står över den ständiga jakten på uppmärksamhet.
Chayka beskriver också hur professionella sociala medier-experter numera medvetet håller sina egna konton stökiga och oputsade. De vet hur man bygger engagemang, men låter bli. Det är en sorts digital nonchalans. Ju mindre du verkar vilja bli sedd, desto mer intressant blir du. När allt fler postar för att sälja något – poddar, nyhetsbrev, vintagejackor – blir själva närvaron i flödet misstänkt. Den som avstår utstrålar värdighet. Små bäckar är högljudda, stora floder flyter tysta.
