Den självupptagna författaren Leon (Thomas Schubert) tillbringar en tid i vännen Felix (Langston Uibel) hus på den tyska solkusten. Väl där möter han Nadja (Paula Beer), en glassförsäljare som påverkar honom mer än han vill.
Röd himmel har sina stunder. En annalkande skogsbrand färgar natthimmeln röd men vinden ligger inte på mot vännernas hus. Kanske är det ett omen om att något hemsk kommer att hända eller är det författarens inre stress att bli klar med sin bok som gestaltas? Skickligt berättat är det i alla fall. Men samtidigt är det svårt att förstå varför någon skulle orka vara vän med Leon. Han är trist, dryg och allmänt negativ mot allt och alla. Han är ganska ung och att det skulle finnas så pass självupptagna ”manliga genier” i hans ålder känns mindre trovärdigt, filmen utspelar sig nutida. Det blir också mycket fram och tillbaka i hans relation till Nadja. Hur många gånger kan man säga förlåt egentligen?
Den tyska regissören Christian Petzold är ändå duktig på att bygga en historia. Filmen vann Silverbjörnen på filmfestivalen i Berlin. Upplägget är så pass spännande att man gärna vill veta hur det kommer att gå med Leons bok. Uppenbarligen har han också svårt att närma sig kvinnor. Eller människor överlag. I konkurrens med den charmiga badvakten Devid (Enno Trebs) väcker hans plufs-lufsiga framtoning ändå viss sympati. Röd himmel visar också att man kan älska någon från allra första början men att den andra parten redan insett det och vet vad som behövs för att man ska lyckas med sina drömmar. Döm aldrig en bok efter dess omslag.
