Anthony Hopkins

The Wolfman

Den må handla om varulvar men The Wolfman har ändå kalkonvarning över sig. Det här är en film som bygger på en rulle från 1941 och ändå lyckas med konststycket att inte bidra med något nytt av värde.

Proof

Jag har alltid varit något av en sucker för det melankoliska och filmatiseringen av David Auburns pulitzerbelönta pjäs Proof är lilla julafton för mig. Det är lite ledset sådär mest hela tiden. Och det är jävligt befriande, ska jag säga. Gwyneth Patlrow spelar Catherine (som hon även gjort på Londons lilla Donmar Warehouse-scen), dotter till en sinnessjuk men geniförklarad matematikprofessor. Hon

The Human Stain

Professor Silk (Anthony Hopkins) är en typisk dödapoets-lärar-övermänniska-på-film som blir oskyldigt anklagad för något och får lust att hämnas men låter bli, och sedan fortsätter göra moraliskt högtstående val tills jag får lust att kräkas. Han möter Faunia Farley, Kvinnan Som Flyr Från Sitt Förflutna. Nicole Kidman spelar henne skör som gips och taggig som en brödkniv. Hopkins lirar i en helt a

Röd Drake

I och med [I]När lammen tystnar[/I] (1991) blev massmord på film en intellektuell fäktningsmatch mellan mördare och profilerare. Utan kemin mellan Hopkins och Foster skulle vi knappast ha sett [I]Seven[/I] fyra år senare, TV-serien [I]Profiler[/I] (1996) eller ungefär hundra direkt på video-filmer där Morgan Freeman rynkar pannan i regnet. En del av 90-talstolkningarna var intressanta, men i dem

Hjärtan i Atlantis

Magin när man var liten. När allt skimrade. När det var soliga somrar och snöiga vintrar och en dag kunde räcka i all evighet. När godiset var godare och tv-programmen spännande. När tio kronor var värt en förmögenhet. När allt liksom var [I]bättre[/I], för det var förr. Men jag vet inte, för när jag var liten längtade jag bara efter att få bli stor och bestämma själv. Barnnostalgin får man istäl

Hannibal

Att göra uppföljare till kassasuccéer är ett kapitel för sig - [I]Hannibal[/I]s regissör Ridley Scott har gjort det enda raka och gått sin egen väg, gjort sin egen grej. Resultatet är en film som skiljer sig från [I]När lammen tystnar[/I] i såväl stil som stämningar och estetik. I sakta mak, och med Scotts karakteristiska visuella grepp så följer vi Hannibal Lecter och Clarice Starlings märkliga f

Zorro - den maskerade hämnaren

När jag var liten hade jag en svart Zorro-värja i plast, med en krita fasttryckt i spetsen. Få var de väggar som inte snart täcktes av bokstaven Z, men till min besvikelse blev jag sedemera, av trötta föräldrar, berövad kritan. Men det var kul så länge det varade. Detta omdöme skulle med mycket god vilja också kunna tillämpas på den senaste i raden av filmatiseringar av den latinske hjälten Zorros

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!