Virve Ivarsson har sett det brittiska dramat om Nicholas Winton - mannen som räddade över 600 barn från förintelsen.
Anthony Hopkins
The Father
Sun Nordberg tycker att Florian Zellers film tillför något nytt inom filmvärlden, på temat demens.
Filmrecension: Transformers: The Last KnightMichael Bay serverar en underhållande men bombastisk röra till film |
Recension: Westworld
Westworld vill bli ett Game of Thrones i westernmiljö.
Du kommer att möta en lång mörk främling
En nyskild och självmordsbenägen dam går till en sierska i ett sista hopp om att finna en mening med sitt liv och tillsammans med en störig voice over vävs diverse familjekonstellationer och relationer in i handlingen.
The Wolfman
Den må handla om varulvar men The Wolfman har ändå kalkonvarning över sig. Det här är en film som bygger på en rulle från 1941 och ändå lyckas med konststycket att inte bidra med något nytt av värde.
ProofJag har alltid varit något av en sucker för det melankoliska och filmatiseringen av David Auburns pulitzerbelönta pjäs Proof är lilla julafton för mig. Det är lite ledset sådär mest hela tiden. Och det är jävligt befriande, ska jag säga. Gwyneth Patlrow spelar Catherine (som hon även gjort på Londons lilla Donmar Warehouse-scen), dotter till en sinnessjuk men geniförklarad matematikprofessor. Hon |
The Human StainProfessor Silk (Anthony Hopkins) är en typisk dödapoets-lärar-övermänniska-på-film som blir oskyldigt anklagad för något och får lust att hämnas men låter bli, och sedan fortsätter göra moraliskt högtstående val tills jag får lust att kräkas. Han möter Faunia Farley, Kvinnan Som Flyr Från Sitt Förflutna. Nicole Kidman spelar henne skör som gips och taggig som en brödkniv. Hopkins lirar i en helt a |
Röd DrakeI och med [I]När lammen tystnar[/I] (1991) blev massmord på film en intellektuell fäktningsmatch mellan mördare och profilerare. Utan kemin mellan Hopkins och Foster skulle vi knappast ha sett [I]Seven[/I] fyra år senare, TV-serien
[I]Profiler[/I] (1996) eller ungefär hundra direkt på video-filmer där Morgan Freeman rynkar pannan i regnet. En del av 90-talstolkningarna var intressanta, men i dem |
Hjärtan i AtlantisMagin när man var liten. När allt skimrade. När det var soliga somrar och snöiga vintrar och en dag kunde räcka i all evighet. När godiset var godare och tv-programmen spännande. När tio kronor var värt en förmögenhet. När allt liksom var [I]bättre[/I], för det var förr.
Men jag vet inte, för när jag var liten längtade jag bara efter att få bli stor och bestämma själv. Barnnostalgin får man istäl |
