När den 29-årige bankmannen Nicky Winton 1938 besöker Prag möter han familjer som är på flykt undan nazisterna. De lever utan mycket till vare sig skydd eller mat och Nicky bestämmer sig för att arrangera så att familjernas barn, varav många är judar, ska kunna immigreras till Storbritannien. Detta visar sig dock vara lättare sagt än gjort och kräver att han och hans mamma övertygar politiker och hittar fosterhem, visum och pengar till varenda barn. Samtidigt håller tiden på att rinna ut då nazisterna tar över allt större delar av Prag.
Femtio år senare uppmanas den nu 79-årige Nicky att rensa bland sina prylar – något som leder till att journalister får reda på att Nicky och hans hjälpredor räddade 669 barn undan nazisterna strax innan andra världskrigets början.
One Life är baserad på en sann historia och Nicholas Wintons vägran att låta hinder stå i vägen för hans ambition att hjälpa barnen är mycket berörande och inspirerande. Berättelsen är väldigt spännande och det är fint att Nicky dröjer kvar vid och inte kan släppa de barn han inte lyckades rädda.
Här finns alltså egentligen en bra grund för en berättelse. Men det blir ett problem att fokuset och poängen i filmen tycks vara att det Nicky gjorde var så otroligt och extraordinärt. För detta kommuniceras så många gånger att man till slut börjar känna att ja, det var ju superbra att han gjorde detta – men var situationen inte lite mer att han gjorde det alla borde ha gjort och att det anmärkningsvärda mer var att inte fler gjorde något liknande?
När det i filmen applåderas åt Nickys gärningar för tredje gången får man lust att vända på kameran och i stället prata om hur de tänkte som inte gjorde någonting. För hur berättas egentligen historien om Nicholas Winton bäst? Han säger flera gånger att han bara är en vanlig person, så kanske borde inte sensmoralen i en film om honom vara att hans ageranden berodde på att han var en ovanlig person utan kanske till och med att det är deprimerande att inte fler vanliga människor som han försökte göra något? För tänk hur många liv vi hade kunnat rädda då.
