Proof

Jag har alltid varit något av en sucker för det melankoliska och filmatiseringen av David Auburns pulitzerbelönta pjäs Proof är lilla julafton för mig. Det är lite ledset sådär mest hela tiden. Och det är jävligt befriande, ska jag säga. Gwyneth Patlrow spelar Catherine (som hon även gjort på Londons lilla Donmar Warehouse-scen), dotter till en sinnessjuk men geniförklarad matematikprofessor. Hon har ärvt sin fars snille, men är djupt oroad över att hon även fått en del av hans galenskap. Efter faderns död dyker en av hans studenter, Hal, upp och är nyfiken på de 103 anteckningsböcker professorn lämnat efter sig. Catherine ger Hal nyckeln till en låda med anteckningar i faderns rum, en låda som innehåller ett av de största matematiska bevis som världen skådat. Samtidigt är hennes syster på besök från New York. Hon är där för att hjälpa till med begravningsarrangemangen och - visar det sig - utförsäljningen av huset som Catherine fortfarande bor i. Systern är även hon orolig för Catherines mentala status och vill helst ha henne i närheten så att hon kan hålla ett öga på henne, något som gör Catherine rasande. Hal vill publicera de matematiska uträkningarna i faderns namn, men både han och Catherines syster får då veta att det är Catherine som är den verkliga författaren till uträkningarna. Resultatet blir att ingen tror henne. "Beviset" i filmens titel syftar dels på det matematiska teorem som Hal hittar i skrivbordslådan, dels på beviset för vem som egentligen är skaparen av uträkningen. Och att det är omöjligt att fastslå, bevisa, huruvida Catherine är frisk eller inte. Och hur viktigt är det egentligen att sanningen "bevisas"? Låt oss bortse från att valet av Anthony Hopkins som tossig matematikprofessor eller hunkiga Jake Gyllenhaal som den före detta eleven till honom inte känns helgjutna. Det man istället ska koncentrera sig på är de övriga två, Gwyneth Paltrow och Hope Davis som de omaka systrarna. Deras samspel och interaktion är helt enkelt lysande, de är magnifika ihop, fullkomligt lyhörda. Framför allt Gwyneth ger ett nyanserat och känsligt porträtt av en människa i kris i ett elegant och intelligent drama. Sean Penn är en skådespelare vars storhet jag först i år insett vidden av. Gwyneth Paltrow är en annan.