Det finns inget mer charmant än att ta in på hotell i sin egen stad. Jag gör det ibland. Folk i min närhet förstår inte riktigt varför. Jag försöker aldrig förklara. Jag har egentligen bara alltid varit svag för hotell. Dessa internationella platser där tiden aldrig står still.
Att ta in på hotell i sin egen stad är som en fristad på sin egen mentala hemmaplan helt enkelt, men ger samtidigt nya perspektiv och vackra vyer. Och då i synnerhet på Hotell Avalon mitt i city. Hotellet som öppnar upp sig som en blomma mot Kungsports-platsen. Mitt i den gamla klassiska arbetar-klasstaden har detta designhotell skjutit upp med en transparent swimmingpool på taket.
Jag checkar in i rum 99. Ett rum som så vackert trålar ut med 270 grader fönster. Jag öppnar upp jalusierna och tittar ut mot området som har blivit det nya hippa de senaste åren då Vasastan och Magasins-gatan tappat mark. Vasastan är så tragisk att jag börjar gråta när jag tänker på det. Magasinsgatan har förlorat sin charm.
Nej, tacka vet jag Avenyn. Denna utskällda lilla gatremsa är det enda som upprätthåller någon kvalitet i vår stad. Håller ni inte med? Klart ni gör. Avenyn har blivit het igen. Det är här det händer nu. Locatelli, Parkbaren, Styrbord Babord, Ritz och Orgia. Alla har de bidragit till att Avenyn väckts till liv igen, att gatan just nu är mer hipp än Magasinsgatan och Vasastan.
Jag har detta framför mig. Jag bor mitt i det. Men just nu vill jag inte lämna hotellet. I restaurangen njuter jag av en frisk Chablis, äter lite havskräftor och hummer och får en underbar uppbackning av den fantastiska personalen. Servicen är ypperlig och noterar varje behov av nya servetter, vin och nya beställningar. Menyn är lyxig husmanskost och är i sitt uppsåt väldigt trevlig. Inramningen i restaurangen är enkel och stram och minimalistisk. Helt i sin ordning, men man är tvungen att gå på toaletten för att riktigt få en överraskning – det spelar rolig musik och lyset går igång automatiskt så fort man drar ner gylfen. Bara en sådan sak. Jag tappar upp ett bad, bär den portabla B&O-stereon till det vackra badrummet och sätter på Henry Purcell. Ska jag gå ner till baren? Ska jag gå till Styrbord Babord? Ska jag gå ett par meter till Björns Bar? Inte ikväll, inte ikväll. Ikväll bäddar jag ner mig i egyptisk bomull och drömmer mig bort. På hotell i min egen stad.
