En misofon på tuben

Tunnelbaneresan som blev droppen.

Jag satt på tunnelbanan och skötte mina egna affärer. Jämte mig slog sig en man ner och avslöjade sig genast som en person som andas ljudligt genom näsan. Då jag lider av misofoni reagerade jag som en äkta misofoniker genom att bli uppfylld av en vrede så ren och stark att man hade kunnat använda den för att driva ett fungerande fusionskraftverk.

Det var inte bara att mannens andning var ljudlig, den var dessutom uppskruvad. Under ett av mina andetag hann han andas två gånger, som att tryckte till extra hårt i utandningen för att komma tillbaka till normalandning. Men förgäves, ljudnivå och intensitet förblev hög. Gränslöst påfrestande för alla misofoniker inom hörhåll (mig). Jag blängde för att visa exakt hur mycket jag hatade honom och få honom att sluta, men han hade bara ögon för sintelefon. Ingen split vision där inte. Enda utvägen blev att sätta in öronsnäckorna, fast jag egentligen inte ville lyssna på något. ”Men för i helvete, det är ju helt sjukt det här”, sa jag halvhögt för mig själv. Ingen reagerade, särskilt inte den flåsande jävla vilden.

Två stationer senare klev det på en kvinna som hade unnat sig några extra sprut med parfymen innan hon gick hemifrån. ”Hur kan hon göra så här mot sina medmänniskor”, tänkte jag. Hur? Doften, eller snarare stanken, var kväljande. Vad är det för psykfall? Jag som precis hade kommit ner i varv kände hur pulsen intensifierades och började närma sig rave-bmp. Jag blundade och försökte lugna ner mig. Ha! Jag skrattade till, jag sitter ju på tunnelbanan, tänkte jag. Det är ju som... Jag blundade lite hårdare och såg det framför mig: solglasögonen, håret, mikrofonen på ett respasskort, kände lukten av tunnelbana i New York:

– So what ́s your take?
– Parfym i vardagen borde förbjudas!
– Haha no-no-no! I love perfume! 100 percent disagree!
– Nej nej, lyssna. Det är så sjukt förmätet, självupptaget och hänsynslöst att spruta på sig parfym i
tron att andra ska vilja känna doften av dig och din parfym. Det är ren och skär narcissism.
– Haha ok I hear you. But could you still put on perfume for a party or a date or whatever?
– Ja, absolut. Men om du ska på fest så tar du på dig parfymen precis innan du kliver in genom
dörren. Inte på vägen dit. På en dejt bör parfymanvändandet innefattas av samtyckeslagen. Du måste helt enkelt fråga innan du sprutar på dig parfym. Oönskad parfym är ett övergrepp.
– This actually makes sense. I change my mind. 100 percent agree! Anything else on your mind?
– Ja, krönikan är död. Åsiktsutmattning har gjort formatet redundant. Man orkar bara ta in åsikter genom poddar och rörlig bild. Men att läsa, nej det är för jobbigt och tråkigt. Teckenbegränsningen gör den menlös. Det finns bara plats för åsikten, ingen stilistik, ingen humor, inget av det som gör en text läsvärd. Vem fan bryr sig längre om någons åsikt om någonting? Trams är det enda som gäller nu!
– 100 percent agree! This format only works because it ́s filmed. You see the personality, you hear the voice, the twinkle in the eye. Written down and presented in a dry and formal way all these
takes would be super boring, super basic and not interesting at all.
– Jag håller med! Ha! Jag fick en idé! Jag ska skriva exakt allt det här i min nästa krönika.
– Cool. But isn’t all this just... your opinions?
– Va? Nej det är ju trams. Trams!
– 100% disagree!
– ...
– Yo, where you going? Come back here... He left. Ok whatever.