Oss är en frälsare född

Att balanserad journalistik skulle återuppstå iförd en tredelad kostym var det kanske inte många som trodde. Men nu står vi här med Henrik Jönsson, mediehuset 100% och en nytändning av det offentliga samtalet som saknar motstycke i modern tid.

– Carl Bildt behöver uppdatera sin verklighetsbild. 

Henrik Jönsson avfärdar den forne statsministern i en mening. Sådan är han genomgående i samtalet. Eftertänksam för att sedan rakt och elegant presentera ett argument, svara på ett påstående eller bara förpassa Carl Bildt och hans åsikter till ett museum. 
 
Henrik Jönsson är den klarast lysande mediestjärnan just nu. En, lite slarvigt uttryckt, svensk Piers Morgan – med självsäker blick presenterar han via sin nya kanal, 100%, ett helt annat perspektiv än vad den svenska monokulturen med public service i spetsen lyckas erbjuda. Det är tydligt, med aktuella skandaler inom SVT, DN och Nerikes Allehanda, att Henrik Jönsson är en flyhänt ballerina som stångas mot elefanterna i den svenska mediefabriken. Det är fascinerande att bevittna. Kanske är den svenska monokulturen med mediemonopolets uppfostrande och påtvingande attityd för första gången i gungning.
 
– Journalistbranschen är en krisbransch. Det är svårt att få jobb, låg status och lågt betalt. Det har bäddat för en situation där ingen vågar sticka ut av rädsla att förlora jobb eller nätverk, säger han om den yrkeskategori som är satt att granska makten och garantera det offentliga samtalet.
 
Kan det vara en förklaring till att journalistiken har gått från just journalistik till aktivism? Det är enda sättet att få någon spänning eller kredd?
 – Jag tror traditionella medier länge varit blinda och naiva gällande sin enögdhet och tron på att det finns någon slags objektiv journalistik. Det gör det naturligtvis inte. Alla är vi påverkade av kön, klass, social kontext et cetera och vi bör vara medvetna och öppna med detta. Naturligtvis finns det en slagsida åt progressiva vänsteridéer inom public service och de stora tidningarna, något som de har svårt att erkänna, men som tydligt avspeglar sig i deras publikationer. Och när deras åsikter och nyheter inte motsvarar verkligheten tappar allmänheten förtroende för dem.
 
Rapporteringen kring invandringspolitiken kanske är det tydligaste exemplet?
 – Ja, när Sverigedemokraterna var ensamma om att problematisera invandringen så var detta enligt samtliga medier rasism. Det fanns bara en tillåten åsikt: invandring var bra och skulle vara till nytta för samhället. Det var som att det bara var ingenjörer och läkare som skulle komma. Och nu när vi ser resultatet så ser vi att media hade fel. Detta misstag tror jag att media dock har tagit till sig. De flesta medger nu att migrationsrapporteringen för tio år sedan var ett tendentiöst haveri.
 
Så om du gick in till Publicistklubben och hävdade detta skulle de rakryggat erkänna sina misstag?
 – Ja, det tror jag faktiskt.
 
Men ser vi inte bara samma mönster upprepa sig i nutid genom en rad frågor? Som till exempel miljö, klimat och framförallt satsningen på grön energi?
 – Jo, här finns en liknande enögdhet. Det finns en oerhört stark ideologisk önskan i rapporteringen om att vi ska klara den gröna omställningen genom högrisksatsningar som Northvolt och Stegra. Fullständiga fantasier som dopas med offentliga medel och lovprisas av traditionella medier. Det är tragiskt. Och dyrt.
 
Men hur kan det vara så sällsynt med självgående journalister i Sverige?
 – Det är, som jag var inne på, en sådan tuff bransch ekonomiskt och ingen vill stöta sig med den inre kulturen. Ingen vill vara den jobbiga personen som ställer frågor som kollegorna besväras av. Det blir en självreglerande kultur av liktänkande människor. Och de leds oftast av starka, profilerade ledare med stort inflytande i branschen. Man vill inte stöta sig med denna konsensus av rent karriärmässiga skäl. Och att människor har starka övertygelser har jag absolut inga problem med, vänster som höger, men problemet är att dessa övertygelser inte tydligt deklareras, utan paketeras som ”objektiva nyheter”. 
 
Man kanske skulle införa en varudeklaration inom media. ”Denna produkt innehåller 70 procent stark övertygelse om Gröna fantasiprojekt och 30 procent vatten”?
 – Haha, jag tror på att vara öppen med vad man tycker. Alla vet att jag är libertarian och tror på frihet för individen och marknadskrafterna. Liten stat och fria och upplysta val är i min mening nyckeln till ett gott samhälle. Och samma deklaration och transparens borde gälla för alla medier. Peter Wolodarski och DN, till exempel, framstår ju prioritera att motarbeta Sverigedemokraterna. Det påverkar allt och alla i tidningen, så till den grad att de hellre ser en usel vänsterregering än en skaplig högerregering om den är stödd av SD. Och det gäller såklart för många andra medier. Och när detta inte deklareras öppet och det som sedan trycks inte motsvarar verkligheten för många, ja, då sjunker förtroendet för journalistiken i landet. Därför står till exempel public service lågt i förtroende inom högerkretsar. Och återigen, jag har inga problem med att folk tycker olika saker, men när de sker odeklarerade och med bidrag från staten blir det absurt.
 
Så vad är din lösning på public service-frågan?
 – Ja, jag tillhör inte woke-högern som vill kidnappa public service precis som vänstern och på samma sätt uppfostra svenska folket fast med konservativa värderingar.
 
Istället för tokiga gröna industrisatsningar och tvångsblandning ska vi lära oss att dansa runt midsommarstången och knyppla knätofsar?
 – Typ. Men jag tillhör ju varken woke-vänstern eller woke-högern, utan jag vill minimera public service och det bidrag från staten som håller icke marknadsmässiga tidningar i respirator. Jag vill att marknaden styr och att människor styr själva över vad de läser och tycker.
 
Som att låta X ta över?
 – Och andra nya aktörer. Jag tror inte som många försöker hävda att Elon Musk har någon djävulsk plan att styra samtalen på X så som de gamla Twitter-ägarna gjorde när de styrde diskussionen medvetet åt ett vänster-håll. Jag upplever X som väldigt fritt för alla åsikter. Och att public service och DN slutat uppdatera sitt X och gått över till BlueSky är ju bara töntigt.
 
Ja, vänstern har blivit väldigt osexig. Den gamla hipstervänstern på 70-talet med fri sex och skägg är idag ersatt av skenheliga godhetssignalerare som kanske mest av allt behöver några joggingturer i parken.
 – Ja, Sydney Sweeneys ikoniska svar till vänsterjournalisten blev någon slags milstolpe för då högern blev självständig och sexig och vänstern gnälliga töntar.
 
Men apropå töntar, vad har hänt med Carl Bildt?
 – Nja, jag tror han bara har svårt att uppgradera verklighetsbilden. Han har inte förmågan att se verkligheten längre, utan lever likt en del äldre borgare kvar i det tidiga 2000-talets nyliberala verklighetsbild.
 
Verkligheten är röd tråd i den här diskussionen. Vänstermedia planterar gärna ovetenskapliga narrativ som att mannen är toxisk eller att kön inte existerar. Forskning och vetenskap är inte ett underlag för journalistik längre.
 – Nej, forskningen är snarare under attack. Väldigt många forskare och vetenskapsmän vittnar om att de inte vågar uttala sig om sina specialistområden om de är politiskt laddade. Det kan till exempel röra sig om genus- och könsfrågor, där den progressiva rörelsen inom akademin vill tvinga in sina egna perspektiv i alla andra ämnen. Jag är helt för att människor kan identifiera sig som något valfritt eller naturligtvis klär sig hur de vill, men när naturvetenskaplig fakta som att det finns två biologiska kön attackeras och forskare inte vågar stå upp för detta ligger vi illa till. Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi skriver bra om detta i Genusdoktrinen.
 
Man brukar säga att kommunism har prövats och bara lett till elände, men har din utopi prövats i praktiken och var i så fall?
 – Jag skulle säga att Hongkong och Sydkorea är bra exempel på framgångsrik marknadsliberalism jämfört med socialism och kommunism. Hongkong var länge en total ekonomisk fristad och frodades. Och Sydkorea, naturligtvis till skillnad från det socialistiska Nordkorea, har byggt upp ett enormt välstånd baserat på fritt företagande.

Marie Söderqvist, vd för 100%, slänger plötsligt upp dörren.
– Pratar du fortfarande med Nöjesguiden!?

Vi har dragit över intervjutiden med råge. Lätt hänt i en diskussion som tangerar både Sydney Sweeney och Robert Nozick.

Läs även: Frasse Levinssons årskrönika 2025 och 2026 enligt Lykke