Spanska Köket

I våras fick sig restauranglokalen på Övre Husargatan där Spisa tidigare låg en ny ägare. Spanska köket slog sig ned, renoverade litegrann, men framförallt gjorde de om menyn. Som namnet så bekvämt skvallrar om är det just spansk mat som serveras här, och listorna över maträtterna som erbjuds är generöst tilltagna. Vi slår oss ned på deras smala uteservering mot den relativt lugna gatan en varm torsdag för att se vad de har att erbjuda.

Spanska köket är inte ensamma om att servera spanskt på sin gata. Både Mestiza och Champagnerian serverar tapas, men det som Spanska köket gör annorlunda är deras mer tilltagna huvudrätter. Här kan du bli mätt på bara en rätt, till skillnad från de andra spanjorerna som enbart serverar mellanrätter. På något sätt känns det lite skönt att i mellanrättshypen, trots att den typen av måltid är väldigt trevlig, kunna beställa bara en sak. Lite jobbigt är det dock att deras menyer består av papperstidningar som en måste bläddra runt i.

Med det sagt känner vi hur som helst att vi måste testa deras patatas bravas, en typiskt spansk rätt som lätt blir en favorit hos många. Den består av krispiga, mindre bitar potatis och serveras med en typisk bravasås. Spanska köket toppar även sina potatisar med en aioli, och eftersom deras variant på bravas har en mörkare färg och mer koncentrerad smak än vad vi i sällskapet tidigare ätit i Spanien passar det bra till. Dessutom är det svårt att inte tycka om riktigt krispiga potatisar med sås. 

Till det inleder vi middagen med sangria toppat med mousserande. Glasen är ordentligt tilltagna, men sangrian slinker ned snabbt i värmen. De är så gott som uppdruckna när våra varmrätter dyker upp, och först ned på bordet är en coca - spansk pizza tillagad i vedugn. Den har perfekt brända luftbubblor på kanterna, en lagom krispig botten och fint tuggmotstånd. På toppen av cocan är det osten cañarejal, portobellosvamp, inlagda kronärtskockor och något som liknar en gremolata. Med sina ganska milda men väl kompletterande smaker är det en riktig fröjd, och själva storleken på pizzan är generös.

Efter att vi ätit varsin bit pizza kommer nästa varmrätt in, brocheta som betyder grillspett. Det serveras på ett ganska imponerande vis, med grillspettet hängandes i en ställning rakt över en bädd av bakad potatis även den med en typ av gremolata över. Så pass iögonfallande är det att en kvinna i sällskapet bredvid lutar sig fram och frågar vad det är vi äter, och säger att hon ska beställa det nästa gång hon kommer hit.

På själva spettet är det en blandning av bläckfisk, gambas, lök och paprika. Bläckfisken är av den stora sorten, och vid dålig tillagning har den en tendens att bli lite seg. Men första tuggan visar att så inte är fallet här, och den håller sig mjuk fram till sista tuggan. Räkorna får en skala själv då de grillats i sitt skal, och efter några minuter av flottiga fingrar räddade av våtservetter smart placerade bland besticken hugger vi in. Några kläm på citronskivan som kom med tallriken gör att det smakar helt underbart.

Halvvägs in i varmrätterna beställer vi även in öl från deras specialbyggda tappstation från San Miguel. Det är ett system som blandar ölet på plats från tolv tankar utifrån en klassisk San Miguel, vilket sedan även ger fem andra sorter som skapats unikt för städer som systemet finns i. Tyvärr finns det ingen göteborgsvariant, i alla fall ännu, så vi dricker en Málaga och en Bryssel. Det är kanske inte de mest imponerande smakerna vi någonsin känt i en öl, men gott är det.

När det blivit dags för efterrätt bläddrar vi fram rätt sida i våra papperstidningar. Så fort jag läser tarta de queso San Sebastian vet jag att det är det jag kommer ta, för en bränd baskisk ostkaka brukar sällan slå fel. Mitt sällskap går på det lite mer klassiska valet och tar in churros med choklad. När de serveras visar det sig att de inte snålar med florsockret till de friterade stängerna, men sockerchocken verkar välkommen. Ostkakan i sin tur serveras utan någonting till, men det behövs verkligen inte. Den lätt syrliga ostkakan som påminner om en cheesecake utan botten behöver inget som stöttar den. 

Allt som allt är vi väldigt nöjda med besöket på Spanska köket, speciellt då notan även hamnar en bit under tusenlappen. Precis som kvinnan bredvid kommer jag nog också att komma tillbaka för att äta fler grillspett.