Skanshof

I den ombyggda banklokalen på Skanstorget huserar sedan ett tag tillbaka det retroexklusiva krogpalatset Skanshof. I vad som känns som ett helt hus hittar du allt ifrån en park med pool på taket, till otaliga barer, en spatiös uteservering samt en generöst tilltagen restaurang. Det är nere på bottenplan, i brasseridelen, vi spenderar kvällen. Det känns internationellt och väldesignat in i minsta detalj och Skanshof fyller definitivt ett efterlängtat tomrum på Göteborgs krogscen. Ett okonstlat, stimmigt och välarbetet brasserie med fokus på klassiska svensk-franska maträtter. Tänk Göteborgs motsvarighet till Sturehof. Att inspirationen hämtats därifrån är en så illa bevarad hemlighet att ägarna, helt sonika, valde att döpa restaurangen till nästintill det samma. En självdistansierad hommage måhända?

Kvällen inleds med cocktails, som sig bör på ett ställe med enorm bar och uttalad cocktailambition. Negroni, Whiskey Sour och kvällens drink Penicillin, inkommer relativt snabbt och det är såväl välsvarvat som fint presenterat.

Servicen är trevlig och varm, om än lite långsam. Det är naturligtvis svårt att bemanna upp ett såpass stort ställe i dessa tider, men på Skanshof har man lyckats trimma in personal som känns närvarande och välkomnande även om auktoriteten och kunskapen ibland saknas. I lokalen är det behagligt stimmigt. Barnfamiljer blandas med unga par på dejtnight och skrålande kompisgäng. Från stora delar av matsalen kan du se hur kockarna arbetar i det öppna köket. Väggarna pryds av tavlor från utvalda lokala konstnärer vars alster enligt utsago roterar kontinuerligt. Menyn är väldigt klassisk med fokus på västsvenska skaldjursdelikatesser, franska specialiteter och modern husmanskost. Lagom tills dess att drinken är på upphällningen inkommer också kvällens förrätter.

En Steak Tartare med rödbetor, lök, kapris, pepparrot, dijonsenap och bakad äggula - eller som den beskrivs på menyn ”klassisk råbiff”. Köttet är mört, smakrikt och fint hackat och tillbehören noggrant utplacerade i små högar, som sig bör. Det smakar gott, precis som förväntat och klassiskt likt utlovat. Öjebytoast på kräftor, västerbottensost, akvavitmajonnäs, kummin, dill och löjrom får tillgodose sällskapet skaldjursälskare. Kräftorna i röran osar mer ”kräftstjärtar på burk” än färska havskräftor, men smaken är i övrigt fin. En nypa salt och ett extra drag med svartpepparkvarnen hade dock inte skadat.

En gräddig hummersoppa smaksatt med bland annat cognac och tomat följer trenden utstakad av aftonens tidigare rätter. Välsmakande och klassiskt, utan att varken överraska eller förfära. Att hummersoppan mer består av räkor än hummer än naturligtvis synd, men kanske en nödvändighet för att hålla prisnivån rimlig? När förrätterna är avdukade inkommer i maklig takt en Steak Frites. Entrecôten är perfekt grillad, smakrik och mör. Den fräscha tomatsalladen behövs när tillbehören är bearnaisesås och pommes frites. Någon vidare ambition har dock inte Skanshof med sina pommes. De är färdigköpta och tämligen tråkiga. Majoriteten lämnas kvar, även om bearnaisen som dippsås därtill är smörigt förförisk, har en bra syra och en distinkt smak av dragon.

Kvällens riktiga höjdare är istället torskryggen i all sin enkelhet, med pepparrot, brynt smör, räkor, potatis och dill. Fisken är delikat tillagad och tillbehören väl avvägda. En citronklyfta hade gjort anrättningen komplett, men varmrätten inkasserar ändå betyget väl godkänt. Ibland är det absolut enklaste, det absolut bästa. Speciellt på ett sånt här ställe. Allt eftersom att kvällen fortskrider fylls den väl tilltagna lokalen med allt fler människor. Sorlet ökar och förnimmelsen av ett kontinentaldoftande brasserie vaggar in oss i en angenäm känsla av välbehag. Även om ingenting i matväg stuckit ut hakan och överraskat, har heller ingenting med kvällen varit direkt dåligt. Tvärt om har Skanshof istället levererat på precis allt vad vi förväntade oss. Här finns inte ambitionen att varken förbluffa eller förföra. Här handlar allting om att skapa den där oforcerade upplevelsen av ett offentligt vardagsrum. Här vill man vara, just när man inte vill bli överraskad eller överrumplad av snillrika smakkombinationer eller brutala naturviner. En plats där lite sill tillsammans med en öl och en OP känns helt rätt att beställa. En urban men ändå klassisk mötesplats där alla är välkomna, så länge man låter sig hängivas av den varma, välbefinnande känslan av vardagslyx. En institution allaredan.