Riket

Det första man möts av när man kommer in på Riket är baren som är placerad till vänster i lokalen. Det är en välbefolkad bar och det spelas musik på ganska hög volym. På bardisken står rustika mässingsljusstakar med tända ljus. Ovanför baren hänger lampor som strålar ut färgglatt ljus på snurrande discokulor. I ett hörn av lokalen, intill en mörkgrön tegelvägg, sitter en kvinna och läser en bok. Det första intrycket är svårdefinierat och aningen rörigt. Det är en blandning av mycket. Discolampor, folk som läser och människor som trängs i baren bland gamla, ärgade mässingsljusstakar.

Vi placeras vid ett bord nära baren, nästan bakom den, i ett litet avskilt och mörkt hörn av lokalen där vi omringas av grått tegel. Bordet är gammalt och fullt av fuktringar. Fuktringarna i bordet känns som ett bevis på föregående blöta aftnar, ett kvitto på att folk tidigare sett varandra över borden långt in på småtimmarna här.

Vi börjar med att beställa in franska oliver och ett surdegsbröd. Oliverna är mjuka och enkla i sin smak. Vi får menyer och beställer in våra huvudrätter. Menyn består av mindre rätter och vi rekommenderas av personalen att beställa in minst två rätter var.

Först får vi in en potatisanrättning med fermenterad och smulad rabarber på en bädd av smällt Comté. Det är en mjuk och mild rätt som bärs upp av den smakrika Comtén. Rabarbern är kanske inte så framträdande som man hade önskat. Nästa rätt är skrei med med rotsellerichips, bergamott och ramslök. Rätten är mild, len, lätt syrlig och väldigt god.

Avslutningsvis beställer vi in efterrätten som består av salt gräddfilsglass med päron, kola och pistage. En förträfflig avslutning på en bra kväll. 

Riket är verkligen alla saker samtidigt. Stökigt och lugnt. Färgglatt och grått. Svårt och enkelt. Och väl värt ett besök.