En regnig onsdagskväll på Bangatan är det relativt öde. Det finns inte mycket att roa sig med kvällstid här, med undantag för Bang Matbar. Hål-i-väggenhaket befinner sig i det svårdefinierade men populära mellanläget av att vara både en bar och restaurang, men fullt med folk är det i alla fall när vi stiger in.
För dig som gillar att i förväg bestämma vad du ska äta på en restaurang är Bang Matbar en utmaning. Menyn är ambulerade och ändras utifrån tillgång på vad som finns i köket och vad som är i säsong. Tar något slut så gör det, men då hittar kocken på något nytt med det som finns att tillgå. Det är ett spännande och fritt koncept som sätter valmöjligheterna i händerna på kocken istället för på besökaren. Eftersom servitören även utlovar stora smaker i allt som serveras ser vi till att testa lite av varje som bjuds.
Vi oss ned vid fönstret och avståndet till spårvagnen som svischar förbi utanför måste vara ett av de minsta i stan då det till och med bullrar lätt i bänken framför. Det hela känns väldigt göteborgskt och romantiserat, vilket stämmer in väl med hur servitören som kommer fram talar om det som står på menyn för ikväll. Då portionerna är på mellanrättsnivå blir vi rekommenderade att ta in flera stycken.
Vi fastnar för deras ostbricka till förrätt som består av tre europeiska sorter. En fårost från Frankrike, en hårdost från Holland samt en spansk krämig ost som tvättats i salt. Den spanska får nästan stående ovationer från mitt sällskap som deklarerar att det är den godaste osten han någonsin smakat på. Då vi även redan bestämt oss för att ta in fisk efteråt blir jag rekommenderad ett glas oranget vin. Det är härligt syrligt och har en på gränsen till kolsyrad konsistens, och att lita på servitörens rekommendation som berättar att han vid sidan av Bang jobbar med vin känns tryggt.
Efter en lysande start i ostväg fortsätter vi till fisken men även en vegetarisk rätt med blomkål och friterade belugalinser. Lovorden om rätter med mycket smak känns infriade då blomkålen med sin rökighet och späda enoki på toppen får smaklökarna att hoppa av glädje. Även torsken och kräftan, med bland annat libbsticka och tunt skivade morötter, är i sig två stycken lysande rätter med respekt för hur fin huvudråvaran i sig är. Det enda som skär sig på tallriken är de friterade bondbönorna till torsken som knastrar lite väl hårt mot tänderna. Där hade de krispiga belugalinserna som var till blomkålen lika gärna kunnat få återkomma.
Då storleken på mellanrätterna inte riktigt är det som mättar en tom mage väljer vi att ta en en crema catalana till dessert. Även fokuset på protein, fett och vitaminer som hittills gått som en röd tråd gör att det vattnas i munnen efter socker och kolhydrater. På grund av hur liten lokalen är sprids doften av socker som karamelliseras ut i varje hörn och vrå. Väl serverad slukas den apelsindoftande efterrätten snabbt, för det finns inget härligare än att sätta skeden i en perfekt spegel av bränt socker.
Den goda maten, bra vinet och trevliga intima stämningen lämnar dock fortfarande lite frågetecken hos oss när vi väl går ut från lokalen. Passar det bäst att gå tillbaka hit för en öl, en ostbricka eller en hel middag igen? Prisnivån, vi landade på nästan 900 kronor, känns för hög för att ha det som ett ställe att glida in på när en är hungrig och inte orkar laga mat själv. Att först börja med en bärs och sen bestämma sig för att också ta sin middag där känns heller inte som ett klockrent förlopp. Är en dock sugen på en riktigt bra kulinarisk upplevelse i en mysig miljö är det ett perfekt val. Kanske är det bara så att resten av Bangatan är lite efter i sitt utbud för att Bang ska platsa, men någon måste ju vara pionjären.
