Brasso

Här skall staden ligga - förkunnade Gustav II Adolf myndigt och grundlade Göteborg år 1621. I verkligheten hann Karl IX före. Hyllas den som hyllas bör och idag står kung Karl eller ”Kopparmärra”, stolt ridandes på sin häst, staty mitt på Kungsportsplatsen. 

Ett stenkast därifrån låg länge Harrys som sedan alldeles nyligen totalt bytt skepnad. På Göteborgs mest centrala adress hittar du nu istället Brasso. Ett nytt och smakfullt designat brasserie i regi av samma krögare som innan. Vi välkomnas in i den läckert inredda lokalen och det går inte att i sin vildaste fantasi tro att det var Harrys som låg här tidigare. Modern konst, tidlösa möbelklassiker och vackra väggmålningar av konstnären Oscar Gard Montan ger ett smakfullt och inbjudande intryck. Ur högtalarna strömmar musik, om än lite för tyst. Då restaurangen inte är särskilt full när vi kommer hade det inte skadat om musiken varit högre och dränkt ljudet av tystnaden. Nu upplevs det onödigt tomt i lokalen. Det samma gäller belysningen. Installation av dimers till lamporna rekommenderas! Alla är vackrare i skenet av stearinljus. Konstigt att sådana detaljer förbises när inredningen i övrigt uppenbarligen är väldigt genomarbetad. Nåväl. I mitten av den stora restaurangen finns en väl tilltagen bar och vi faller för frestelsen att testa en av husets rekommenderade drinkar. Vino Vinci fångar vår uppmärksamhet med en spännande kombination av gin, sake, lychée och bitters. Smaskens! Det blir en bra start på kvällen. Servicen är väldigt personlig och vi känner oss direkt varmt omhändertagna. Små misstag kompenseras rutinerat av en avväpnande vänlighet och en genuin känsla för service. En viktig detalj för att ett brasserie skall bli den sociala och livliga mötesplatsen som eftersöks. Vi testar ett gäng olika förrätter och imponeras stort av smakrikedomen och variationen där klassikern Toast Skagern är kvällens svagaste kort. I övrigt njuter vi av en Halstrad Pilgrimsmussla med avokadokräm, wakame, koriander, ingefära, sotad gurka och sojasmörsås. 

Smakerna sitter som ett smäck och musslan är perfekt tillagad. Det enda problemet är storleken. Anrättningen känns nästan som ett snacks snarare än en förrätt. Även Brassos Stek tartar håller högsta klass. Råbiffen serveras tillsammans med en dragonmajonnäs, picklad lök, parmesan, hasselnötter, vitlök och brynt smör. Krämigt, krispigt syrligt, rostad och nötigt i en perfekt balanserad kombination. En ljus lageröl får hålla förrätterna sällskap. Ur ett dryckesperspektiv blir det desto mer fantasifullt när vi skall välja dryck till varmrätterna. Det är en imponerande vinlista som Brasso förfogar över. Även om det inte den längsta i stan så är det definitivt en av de mest prisvärda. Speciellt om du har en fäbless för viner med lite ålder från klassiska vindistrikt. Det känns lyxigt att kunna beställa in en vällagrad Boudreaux från tidigt 2000-tal och inte behöva betala mer än en tusenlapp. Vi landar i en högkvalitativ Pomerol från 2003. Mumma! Tyvärr är vi inte lika imponerade av varmrätterna. Brasso profilerar sig som ett brasserie med högkvalitativt kött. Köttet är visserligen välsmakande men har tyvärr inte tillagats med den finess som behövs. En köttbit med pommes och bearnaise kan vara ljuvligt i all sin enkelhet men också ett riktigt bottennapp om råvarorna inte behandlas med största respekt. Köttet är tyvärr lite väl tillagat och har inte riktigt den ytan som behövs på en riktigt fin biff. Maillardeffekten uteblir och istället blir det en ganska grå bit kött med sotig grillsmak. Bearnaisesåsen är desto bättre och görs på riktigt, är syrligt pigg och smörig som sig bör. Jalapeñochimichurrin lämnar dock lite mer att önska. En bra chimichurri behöver serveras tämligen snabbt efter tillagning för att inte tappa sin örtiga fräschör, något som tyvärr blir fallet här. Även pommes fritesen är en besvikelse. Bleka och otillräckligt friterade blir det ett menlöst tillbehör utan krispighet. Tyvärr lämnar vi majoriteten. 

Desto bättre är den asiatiskt inspirerande musselrätten Moule Asian Style. Kokosmjölk smaksatt med gochujang, vitlök, citrongräs och koriander inkasserar en av kvällens högsta betyg. Vi testar också en vegansk Svamp Bourguignon, som överraskar positivt med sina höga smaker. Konstig nog är det den nya och i mångt och mycket asiatiskt inspirerade maten som sticker ut och klassikerna som lämnar mer att önska. Vi gillar både miljön, stämningen och servicen på Brasso men man kommer inte undan med att misslyckas med Toast Skagern och grillkött med pommes om man utger sig för att ha sin ”bas i älskade klassiker”. 

Innan vi lämnar avslutar vi kvällen med en Affogato, mätta som vi är så får vi inte plats med mer än så. Espresso med vaniljglass och likör går sällan fel och det blir ett trevligt avslut på middagen. Vi hoppas innerligt att gänget på Brasso lyckas sätta de sista detaljerna till nästa besök. Myser man till stämningen, byter ut pommes fritesen och prickar rätt med tillagningen av köttet kommer det krylla av innerstadsfolk i lokalerna inom kort. Tills dess kommer vi definitivt komma tillbaka för den den vackra miljön, den sympatiska servicen och den prisvärda vinlistan. Den hade till och med gamle Kopparmärra kommit ditgalopperande för att få njuta av.

Öppet: tis-tor 17-sent, fre 15-sent, lör 12-sent.