Välj metafor själv, Old Spice eller Fahrenheit, det spelar ingen roll, allt med after shave kan tjäna som liknelse vad gäller den gubbiga krogen Brasserie Lipp. Och det är naturligtvis det som är selling-pointen i dessa nygubbiga tider. Här får du utlopp för dina mest testosteronstinna böjelser. Det är mörkt, rustikt och raka motsatsen till subtil minimalism. Här handlar det om maximalism, 40+ och råbiffar. Vi kan kanske sammanfatta det till en bistro, om vi är lite djärva.
Brasserie Lipp är att lita på, på gott och ont. Vid samtliga av våra besök har till exempel råbiffen varit lysande medan en entrecôte med pommes frites varit mindre rolig. Menyn är med andra ord ganska statisk, både vad gäller kvalitet och kvantitet. Det handlar, liksom hos Park, om klassiker, men på ett lite råare och mindre vant grepp. Servicen är lika svajande. Det är lite av en sweat-shop, särskilt hektiska helger. Det får man vara beredd på. Priserna är dock förlåtande. När man vet vad man vill ha (råbiff, tarte tatin, gödkalvlever och oxkind) är upplevelsen av Brasserie Lipp en trevlig historia. Man måste lära sig restaurangen först. Det tar ett par besök. Men den som orkar utstå det får en charmig go gubbe som livslång vän.
