Bloom

Föreställ dig känslan av att färdas genom en livmoderhals av guld. Just den känslan är ofrånkomlig när du föds fram av de gastronomiska barnmorskorna du vanligtvis kallar servitörer, genom en guldtäckt korridor in mot en matsal...Föreställ dig känslan av att färdas genom en livmoderhals av guld. Just den känslan är ofrånkomlig när du föds fram av de gastronomiska barnmorskorna du vanligtvis kallar servitörer, genom en guldtäckt korridor in mot en matsal. En matsal uppfylld av ett ljus som först har speglats i Pildammarnas vattenveck. Sjukhusdirektören tillika kocken, Ebbe Vollmer, hälsar dig där välkommen till världen och under några timmar passerar hela ditt liv i revy, i form av livsnödvändiga maträtter. En helstekt liten griskulting på blott tre kilo presenteras på en skärbräda till allas beskådan, innan den åker tillbaka till operationssalen för tranchering. Samma procedur sker med en stor saltinbakad piggvar. En rejäl bit halstrad gåslever serveras med vit sparris (alltid mer delikat än grön, i min mening) tillsammans med inkokta sultanarussin och en mogen riesling. Någonstans i mitten av måltiden hörs ett ljud inifrån operationssalen, det omisskännliga och lätt ångestframkallande ljudet av tallrikskross, tätt följt av en rapp utskällning på världens vackraste språk, brittisk engelska. Det finns inga mjuka kuddar i det köket, inga mysiga barnteckningar på väggarna, heller inga färgglada kylskåpsmagneter. Bara några varma spisar, nyslipade knivar och ett gäng perfektionister — som vill att just du ska födas gastronomiskt under de bästa av omständigheter. Alla maträtterna bygger på utmärkta råvaror, som sedan lagas med en hjärtkirurgs disciplinerade precision och en artists osvikliga känsla. Skenbar enkelhet, och få men välbalanserade smaker i harmoni med naturen. Framburna och presenterade av den djupt excentriske, passionerade och emellanåt skvatt galne fransk-spanske hovmästaren Igy Vidal och hans vältrimmade besättning. Privi-legiet att gastronomiskt få födas på Bloom är lika viktigt som primalskriket. Och missa nu inte desserterna, de är så nära du komma att sluta cirkeln med Den Lilla Döden.