Sájvva

Foto: Christian Andersson.

Minns ni den sena nittiotalstrenden med kaféer som skulle vara lite vardagsrumsaktiga och avslappnade, och nästan alltid var inredda med marockanska kuddar och lampor? Ställen där det var meningen att skulle dyka ner i en badkarsstor kopp chailatte och bara sitta och mysa i timmar. Saknar ni dem? Inte vi heller.

När vi besöker den nyöppnade vegetariska krogen Sájvva första gången drabbas vi av stark deja-vu. Har vi inte varit här förut? I ett annat liv, i en annan stad? Det har bara varit öppet i ett par månader, men det känns redan som att det legat där i 20 år. Klientelet är blandat men ungt, och vi får känslan av att även de skulle kunnat höra hemma på ovanstående chailattekafé. Inredningen är väldigt ”mysig” enligt en slags västerländsk tolkning av orientalisk inredning, lite som vi önskade att vår första lägenhet skulle se ut när vi flyttade hemifrån.

Vi går till disken för att beställa, och kvinnan bakom den verkar nästan förvånad över att vi vill äta. Det är oklart om förvåningen beror på att vi vill äta vid den här tiden (efter 20) eller att vi vill äta överhuvudtaget. Menyn är kort och priserna låga, nästan alla rätter ligger under hundralappen. Det mesta på menyn är veganskt. Vi rekommenderas prova vegocombon (130 kronor). Vi beställer den, en hummus (45 kronor) samt linssoppan (85 kronor), och slår oss ner för att invänta maten medan vi dricker varsitt glas av husets röda (55 kronor). Det är ett ekologiskt vin från Spanien som smakar underligt metalliskt och är tunt och surt. Det faller oss inte alls i smaken, och trots det låga priset känns det som ett underligt val att ha som husets.
Linssoppan är liten i portionsstorleken men är fyllig och väl avvägd. Den är toppad med en skur av rostade pumpakärnor som passar otroligt bra med resten. En fullträff efter att vi cyklat genom rusket, speciellt tillsammans med ett glas Pistonhead. Hummusen med bröd är en stor besvikelse då röran känns blaskig och saknar syra, och serveras med ett par torra brödbitar.

Vidare till vegocombon. Bredvid en intensivt gul hög med ris ligger ett mindre hav av trötta kikärtor som verkar ha hamnat på tallriken utan någon egentlig behandling. Ovanpå finner vi en svampgryta beskriven som ”mustig” men trots att den verkar ha kokat länge (då svampen är mer som mosig aubergine) inte känns det minsta mustig. Vi är hoppfulla om att den tillhörande äppelchutneyn ska knyta ihop rätten, men den är märkligt bitter. Som att tugga på en klistrig äppelkärna. Hela rätten saknar syra trots raitan som också finns med på tallriken. Efter floppen med vegotallriken känner vi oss oinspirerade att prova fler rätter men är ännu inte helt mätta, så vi går på efterrätterna (40 kronor vardera). Vi beställer brownien. Den är riktigt god och smakar fruktigt, och även hallonpajen gillar vi.

Vi lämnar Sájvva med en känsla av förvirring. Vad var det som just hände? Är det här stället verkligen nyöppnat? Allting känns märkligt daterat och maten lämnar generellt mycket att önska. Atmosfären är trevlig och sympatisk, men saknar finess och originalitet. Vi hade hoppats på mer, då vegetariska krogar inte finns i överflöd. Vi får helt enkelt hoppas vidare.