Lokalen, som huserat ett gäng mer eller mindre framstående restauranger i Malmö, består av en över- och en nedervåning. I källaren hittar man lätt gemytet, omgärdad av ljusa stenväggar. Man kan välja mellan att sitta i den myllrigare matsalsdelen, barnära med köksvy, eller i ett enskilt rum.
Vi slår oss ner vid ett bord nära baren dit kockarnas ”for fuck's sake” hörs tydligt. Kanske är det vår placering, eller att vi är bland de första gästerna för kvällen, men plötsligt får vi en ny vän i den helt underbara hovmästaren som tar oss genom kvällen på ett otroligt uppmärksamt och trevligt vis. Personlig service med feeling och lagom närgånget så att vi inte behöver känna oro för att få servitören i knät som på vissa ställen. Vi blir bländade och följer varje rekommendation som ges under kvällen. När hen säger ”jag ska bjuda er på ett vin som inte finns på listan”, är vi förlorade, och vi bryr oss inte om ifall det vi upplever är exklusivt, eller en behandling som alla får.
Ölutbudet imponerar inte på B.A.R., men vinerna väger upp. De är varsamt utvalda av en namnkunnig sommelier och vi diskuterar med servitören hela kvällen om vad som passar. Maten som vi ska ta oss an är en spännande resa. Många restauranger i Malmö misslyckas med att överraska sina gäster. Inte B.A.R. Vi får ta del av en flora av konsistenser, smaker och nyanser, kontrastrika och välkomponerade menyer som får oss att fånle lyckligt när innehållet presenteras. Om ni ursäktar är maten vid flera tillfällen så god att ögonen börjar rulla och en förälskelsekänsla så smått sprider sig i underlivet. Huvudrätterna är ofta sammansatta med en handfull smaker som går åt samma håll, och så boom, får man smak på accentråvaran som tar rätten till en helt ny nivå. För att nämna några av kvällens detaljfullträffar har vi fiskskinnschipsen, det poppade grisskinnet och de picklade ramslöksbären. Efterrätten, en citrontimjangranité med en familj av tillbehör åt det gröna, fruktiga och syrliga hållet, ros övertygande i hamn med en illcerise kula rödbetssorbet.
