Clint Eastwood föddes i en tid då Istanbul fortfarande hette Konstantinopel och Sovjetunionen ännu inte infört kollektivjordbruk, och med The Mule ger han tyvärr fansen anledning att undra om inte åldern tagit ut sin rätt.
Efter fyra års frånvaro från vita duken är Clint Eastwood tillbaka som regissör och huvudroll i egenproducerade The Mule. Filmen är baserad på den verkliga berättelsen om den 90-årige krigsveteranen Leo Sharp, i filmen kallad Earl, som av en slump blir pålitlig kurir åt en mexikansk drogkartell. Eastwood framträder här i den skepnad vi känner honom bäst, som fårad och envis Contemporary Cowboy. Vinsterna från det moraliskt ifrågasättbara jobbet använder Earl för att ge tillbaka till samhället, och kompensera den familj han försakat. Det är ett underhållande drama om en man och ett land i förfall, men filmen gör tyvärr också en ambitiös ansats att tackla frågor om yttrandefrihet och politisk korrekthet. Det som ska tjäna som samhällskritik och comic relief blir repetitivt och övertydligt, och som tittare känner man sig i slutändan dumförklarad.
Som gangsterroad-film betraktad är den rolig: Vad händer när en halvrasistisk gringo ska samarbeta med maffia? Det blir en oväntad variant på buddycop som innehåller en del roliga scener (till exempel när Earl frågar en högt uppsatt bad hombre “Are you sure you’re a mexican? Cause you sound a whole lot like the führer?”). Filmens svaghet ligger i att den gör anspråk på att vara mycket mer än så, och inte lyckats balansera elementen samtidssatir, sedelärande relationsdrama och action på ett fungerande sätt. En parallellberättelse om polisen agent Bates (oklanderligt gestaltad av Bradley Cooper) tillåts aldrig blomma ut ordentligt, och mot slutet verkar filmen helt ha släppt den underhållande grundhistorien, och tycks i stället vilja förmedla ett djupare budskap om död och åldrande. Inget av detta tillåts stå enbart mellan raderna, utan var och ett av filmens budskap blir vid upprepade tillfällen övertydlig i dialogen, vi förstår. Det är som att Eastwood inte vill lämna något osagt, men misslyckas med att säga något av värde.
