Övertydlig samhällskritik som dumförklarar publiken.
Andy Garcia
New York, I Love You
New York, I Love You är som en godispåse din kompis har plockat ihop åt dig. Du blir glad först, sedan besviken för att det är så mycket lakrits i, sedan glad igen för att det faktiskt finns bitar du gillar, och till sist frågar du dig själv om frosseriet var värt det när din polare kräver dig på pengar.
Modigliani
Det är något visst med konstnärer, de vet verkligen att njuta av livet! Så impulsiva, så lynniga - men ack, samtidigt så självdestruktiva. Montmartre i början av förra seklet är i [I]Modigliani [/I]en Aristocats-version av Paris konstnärskvarter. Här står munspelare lutade mot affischpelare, det halsas ur vinflaskor i re
ConfidenceJo, men det är en egen genre av män. Vet inte riktigt vad den ska kallas men i täten går Guy Ritchie, Ben Affleck och så [I]Confidence[/I]s Ed Burns, förenade inte främst av att de fångat tre av världens mest eftertraktade kvinnor - Madonna, Jennifer Lopez och Christy Turlington - utan snarare av att de är en regissör och två skådespelare som vid första mötet framstår som sympatiska och lagom snyg |
Ocean´s Eleven
Steven Soderbergh har de senaste åren visat sig var en regissör som bättre än de flesta gör breda, snygga, smarta Hollywoodfilmer med hjärta. [I]Erin Brockovich[/I] och [I]Traffic[/I] tävlade mot varandra om Oscarstatyetter för två år sedan, och 1999 års [I]The Limey[/I] var också en lysande Soderbergh film, om än inte
Sista utvägenAndy Garcia gör ensamstående pappan och polisen Frank Connor vars lille son lider av svår leukumi. Pojken behöver snar transplantation av benmärg men den enda (!) i hela USA som har passande DNA-struktur visar sig vara den psykopatiske mördaren McCabe (Keaton) som sitter inne på livstid. Connor gör ett avtal med Hannibal Lector-kopian Mc Cabe men det går överstyr och det hela utvecklar sig till en |
Things to Do in Denver When You´re DeadNu har Hollywood definitivt fattat independentfilmens innersta väsen och vad det är som lockar unga män i bockskägg till biografen: En klurig titel, några kända men ändå inte för erkända skådespelare, en hipp dialog med termer som bara förstås av de mest insatta, det vill säga de på duken, samt ett gäng kufiska karaktärer med underliga smeknamn. Suck. Filmfabriken har alltid, oavsett om det gäller |
