Ekosystemet på väg mot kollaps. Inte miljön – Malmös nattliv. Nöjesguidens Malmöredaktör Maria Müllern Aspegren ser förödelsen med egna ögon.
Lördag kväll, 19:30
Dumma, fula, vackra Malmö. Fiskmåsar, busshållplatser, ljuset från lysrör och den kletiga ytan utspilld öl på barens klinkergolv. Det första bordet jag hamnar vid är Family Pubs. Härifrån har man god utsikt över denna tämligen osminkade stad. Ändå väljer fullt rimliga, ibland till och med spännande, människor att flytta hit. Varför?
En som gjort det är nyexaminerade Aron Nopp.
– Jag var på utbyte och när jag kom tillbaka kände jag att jag var klar med Lund. Jag hade egentligen velat flytta till Malmö länge, för jag var så trött på Lunds väldigt generiska uteliv.
Vi sågs för några dagar sedan över en öl. Han frågade om jag fick dricka på jobbet, varpå jag upplyste honom om att jobbet är att dricka. Som tjugofemårig Malmö-musiker inflyttad från Mellansverige kan han nästan betraktas som ett skolexempel på den diffusa etiketten ”ungdom” i samtalet om nattliv.
Han berättar om sitt drömmars Malmö: den lilla staden som känns för liten för sitt eget kulturhuvud.
– Malmö är Sveriges tredje största stad, men hade du tagit bort den hade BNP per capita gått upp – ett litet Berlin. Staden har alltid varit internationell och har ett stort kulturutbud i förhållande till sin storlek.
21:45
Epitetet ”Lilla Berlin” ekar i huvudet när jag viker av från Bergsgatan och sneddar in på den öde parkeringsplatsen vid Monbijougatan. Det blir ännu mer Berlin när jag påminns om att man måste ta en metalltrappa upp till Grand. I mer än ett decennium har krogen och klubblokalen blandat emorock och Möllan-föräldrar som gillar ostron och små uppkavlade mössor. När jag sticker in huvudet är stämningen något… sorgsen? Vindsvåningen känns mer som en ensam fyr i en mörk natt än en del av en kontinental nöjesenklav.
– Bergsgatan var en högst levande gata på natten för tio år sedan. Man kunde vandra genom stan och hoppa från bar till bar, klubb till klubb. Nu är det egentligen bara Inkonst och några barer kvar, berättar Sophie Christiansson, projektledare på Inkonst.
Jag träffade henne och PULSE:s strateg Pentti Igor Lindén i en folktom och upplyst klubblokal på förmiddagen.
– Många har stängt ner, och då pratar vi etablerade venues såväl som undergroundscener och medlemsklubbar.
Att just de mindre lokalerna försvunnit under det senaste decenniet har haft en kaskadeffekt, enligt Pentti Igor Lindén.
– De här ställena är grogrund för nya crews, klubbar och studios. Det påverkar inte bara musiken utan även Malmös kulturscen i stort. För tio år sedan kunde man bara ringa någon på Industrigatan eller NGBG för att exempelvis få en ateljé. Nu är det mycket svårare.
En googling på ”Malmö nattliv” bekräftar utvecklingen. Enligt Etagegruppens ägare Mikael Ahlqvist, intervjuad i Sydsvenskan tidigare i år, hade Malmö för några år sedan runt tio klubbar öppna efter klockan ett med över 10 000 besökare per helg. I dag återstår två eller tre klubbar med knappt 2 000 gäster — en minskning på hela åttio procent.
Sophie Christiansson har verkat inom branschen i snart tjugo år. Det har alltid gått i vågor, så är nattlivets natur, men hon understryker att läget nu är mer allvarligt än någonsin tidigare.
– Jag hoppas att vi är vid en tipping point nu. För mörkare än så här vill jag inte ha det.
23:10
På samma sätt som de som har partner är mest attraktiva är en klubb med lång kö alltid sexig. Det motsatta stämmer också. Särskilt denna kväll, när Moriskan är lika populärt som Folktandvården – och har ungefär samma priser. Tre dansgolv, olika grader av pinsamt tomma, tornar upp sig. Någon sorts EDM-party, schlager och musik jag bara kan beskriva som ”mamma-disco”. Pick your poison. I detta fall blir det discot, eftersom musiken redan är skamlös. Varför är ingen förutom jag under tjugoåtta här?
– Först och främst är det så jävla dyrt att gå på vanlig klubb. Och om jag ska vara ärlig: det är inte coolt längre. Klubbkulturen internationellt är starkt kopplad till att visa pengar, köpa helrör, bord, ha tjejer där, berättar Aron.
Malmös svartklubbar är helt enkelt att föredra, även om scenen också glesnat de senaste tio åren. Ravekulturens och undergroundscenens mer avslappnande och genuina stämning är det som lockar.
– När man går på klubb klär man upp sig, när man går på rave klär man sig.
Musiken är hårdare och högre, eftersom man inte följer decibelregler. Alkohol säljs sällan. Istället erbjuds frukt, läsk och diverse preparat. Men den största skillnaden, menar Aron Nopp, är hur länge folk stannar. Människor kan vara där i tio timmar, preppade med fika, bullar och något att dricka. De som kör hårdast börjar på fredagen och håller på till söndag kväll. Fan. Jag borde kanske gått dit istället.
02:10
Jag tror min hjärna blev lite trasig av att dansa till disco hela natten (dansgolvet fylldes faktiskt upp efter ett tag), för jag beställer en shawarma med getost och extra mycket rödkål på vägen hem. Kanske är det vittnesmålen jag hört, men Malmös gator verkar ligga synnerligen tysta för en lördagsnatt. Är det redan för sent? Har nattlivets ekosystem redan passerat sitt tvågradersmål?
Det finns de som inte kastat in handduken ännu. En av de som kämpar för rätten till fest är Anton Sauer, centerpartist och gruppledare i kommunfullmäktige. Vi träffades i Centerpartiets partilokal, som får cirka 2/10 i feststämning. Att Anton Sauer är en stor dragfantast väger upp. 2023 skrev han och en partikollega en motion om att prioritera Malmös nattliv. Men konkreta förändringar har uteblivit.
– Jag upplever att nattlivet ofta bara blir en fråga när andra politiker vill synas, man pratar om Trädgården i Stockholm eller klubbar som lägger ner när det skrivs i tidningarna, sedan släpper man det.
När nattlivet försvinner är det svårt att bygga upp igen, berättar han. En kombination av faktorer spelar in: hårda regleringar, missnöjda grannar och en fientlighet mot undergroundscenen och svartklubbarna.
– Jag förstår värdet av svartklubbar. Jag skulle föredra att de var legala verksamheter. Men politiken har gjort det så svårt att vissa tvingats ut i den nischen.
En av anledningarna till att Malmös nattliv är svårt att rädda är att lösningarna oftast är obekväma.
– Man behöver vara tydlig och säga: flyttar du till ett ställe där det finns en nattklubb får du skylla dig själv om det är bullrigt.
02:50
Jag har hunnit ta mig hem och tryckt i mig getostrullen. Min kropp värker och det ringer i öronen. Det är precis så det känns när man är lycklig. Malmös uteliv är visserligen inte dött och begravet än, men mycket av dess nuvarande överlevnad är tack vare en liten skara människor som desperat arbetar i motvind. Det som skiljer en plats man bor på från en stad är ju om man kan gå ut och dansa.
Läs även: Möllan kallaste öl
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 12, 2025.
