Misbehaviour

Nora Makander 09:00 15 Oct 2020

Att 70-talet är tillbaka har väl knappast undgått någon. Bruna, vinröda toner, stickade västar och rutiga kavajer frontas i de flesta butiker. Och det är just i denna tidstypiska kostym som den brittiska regissören Philippa Lowthorpe har klätt sin skildring av kvinnorörelsens första utposter. Misbehaviour är baserad på en verklig historia om hur en grupp kvinnor stormade den direktsända skönhetstävlingen Miss World i London 1970 som en protest mot tävlingens förlegade kvinnosyn.

Sally Alexander (Keira Knightley) är en ambitiös historiestudent vars feministiska uppvaknade gör att hon snabbt dras med i den rebelliska och utlevande gruppen ledd av radikalfeministen Jo (Jessie Buckley). Båda är fint skildrade och Jessie Buckely som just nu verkar ha en produktivitet utan dess like, är lika glänsande som vanligt. Misbehaviour är stjärnspäckad av välkända namn och visar hur skönhetstävlingar kan vara långt mer politiska, än vad man kan tänkas tro. Samtidigt skrapar filmen bara på ytan av de verkliga konflikterna. I likhet med den HBO-producerade serien Mrs America rör filmen en historisk tid där kvinnors kroppar står i centrum. Men medan tv-serien skildrade en antifeminist, tar Misbehaviour tempen på kampen för lika villkor.

Det är inte svårt att förstå Philippa Lowthorpe lockelse för den stundtals svängiga och underhållande formen, men den riskerar också att förminska den politiska kampen till en reklamfilm över en puttrigt mysig gemenskap. Jag önskar att Lowthorpe istället hade vågat utveckla kvinnornas inbördes relationer och livsöden.

Misbehaviour är en enkel och lättsmält men charmig historielektion över rätten att få bli behandlad som människa. Trots det tror jag att filmen kommer att locka en ung publik och det är väl ändå inte det sämsta.

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner

Filmrecension: Hypnosen

"Ernst De Geer har liknande problem som Ruben Östlund - satiren eller våra tillkortakommanden blir aldrig speciellt tydliga eller särskilt jobbiga att se."