Ett psykotiskt kammarspel i skärgårdsmiljö? Jo vars, även Hitchcock insåg trots allt storheten i att förlägga spänningsmoment till klaustrofobiska utrymmen som tågkupéer, innergårdar och hotellduschar. Följaktligen borde det inte vara något problem för regissören Anders Hazelius att krama nerv ur den ensliga ö dit Krill (Anastasios Soulis i hipstermustasch) och hans vänner styr färden för några dagars ung vuxen-dekadens. Det lyckas han också med, ibland. In i dimman är nämligen en film som kräver tålamod och kanske också en åksjuketablett, eller varför inte en Resorb.
Det är när den plågade Krill bjuder in sin gamle vapendragare Baggy (Freddy Åsblom) till ön, som ett mörkt förflutet ger sig till känna för våra skärgårdsvänner. Inte minst för Krill själv, som dyker allt djupare ner i vodkaflaskan och galenskapen. Vad det rör sig om tar tid att förstå; först mot slutet kommer förklaringen och vägen dit kantas av en okronologisk collageteknik som imponerar och förvirrar om vartannat. Det må vara en väl konstruerad psykotisk stämning, men med en och annan återblick i återblicken för mycket. Någonstans i denna ryckiga berättarteknik förlorar vi berättelsen och rollfigurerna som får stå tillbaka för formexperimentet.
När det klaffar finns det däremot mycket att berömma. Fotografen Ellinor Hallin har fångat kalla klippor och vågstänk med närmast sjöströmska kvaliteter, den tidsenliga dialogen är trovärdig in i minsta ”lever life” och skådespelarna tycks njuta till fullo. ”Ett sammansvetsat gäng”, för att citera Anton Lundqvist i rollen som den sprallige Julle. Han och Celie Sparre är det lagom enerverande radarparet vid sidlinjen, medan Åsblom skiner som en sol när han tar sig an den obehaglige gulleplutten Baggy. Även Soulis imponerar med sin trasiga uppsyn, och hade förmodligen gjort det än mer om Krills psykiska ohälsa fått ta sig uttryck mer i skådespeleri och mindre i styrketest vid klippbordet. Filmens titel sammanfattar upplevelsen bra: det är ganska medryckande men grötigt, efteråt undrar du vad fasen som hände och vill helst inte göra om det.
