Fares Fares rollkaraktär Lukas i En dag och en halv är nog den mest sympatiske filmpolis jag sett på länge. Han gör denna typ av roll bra, dessa jordnära, vänliga och vemodiga män. Att poliserna sedan agerar lika märkligt som runt gisslansituationen vid händelsen för Norrmaltorgsdramat är en annan sak. Fares har varit i Hollywood ett tag och hade kunnat fila bort en del sådana tendenser i manus tillsammans med medmanusförfattaren Peter Smirnakos.
Men visst är En dag och en halv en svettig historia, bokstavligt talat. Artan (Alexej Manvelov) tycks inget ha att förlora och kidnappar sin exfru Louise (Alma Pöysti). Tillsammans med Lukas som chaufför beger sig trion ut på de svenska vägarna. Artans förhoppning är att återförenas med sin dotter och lämna landet.
Både Alexej Manvelov och Alma Pöysti känns verkligen genomtrötta och nerviga. Som spända fiolsträngar räds den ena polisen och den andra sin exman. Manvelov har tidigare visat att han gör skurkroller bra och lyckas här också delvis komma gärningsmannen bakom skinnet och få oss att känna sympati. Det är kul att en sådan råtalang visar att filmskådespeleri bygger mycket på känsla och karisma.
Alma Pöysti är en kunnig dramatisk skådepelare och henne Louise blir sårbart stark. Man sugs verkligen in i handlingen och vill veta hur det slutar. Lukas och Artan, där den förstnämnde är en etablerad svensk man, och den andre hamnat snett i samhället möts i att ha invandrarbakgrund och i relationen till respektive exfru och barn. Hur har det svenska samhället bemött männen i relation till deras härkomst? Det finns mer att utforska där och filmen skulle följt det spåret vidare, om så fall bara för en bit.
Det är annars en stabil regidebut av Fares Fares. Inte bara lillebror är en talangfull regissör, storebror kan han också.
Läs även Nöjesguidens intervju med Alexej Manvelov: Jag vill visa männsiskor att en annan verklighet är möjlig
