Alexej Manvelov: ”Jag vill visa människor att en annan verklighet är möjlig”

Han har blivit ansiktet utåt för tuffa kriminella med vemodiga själar och hjärtan av guld. Inte honom emot – och den största drömmen är att spela i Michael Manns Heat 2. 

Den svenska höstpremiärkalendern inleds med Fares Fares regidebut. Med Netflix som distributör har den inte bara garanterats global premiär, utan också begåvats med titeln En dag och en halv – direktöversatt från engelskans A Day and a Half. I dramathrillern inspirerad av verkliga händelser, regisserar Fares Fares sig själv som polisen Lukas Malki. Han försöker hindra den unge beväpnade Artan (Alexej Manvelov) som tar sin ex-fru Louise (Alma Pöysti) som gisslan för att kunna återförenas med sin dotter. Tillsammans färdas alla tre i en bil genom den svenska landsbygden mot en oviss framtid, med den nationella insatsstyrkan hack i häl.

Det är gastkramande, hjärtskärande och klaustrofobiskt. Men när Alexej Manvelov fick rollen som Artan jublade han. Att han har för vana att bli ett med sina karaktärer framstod med största tydlighet när han efter att ha spelat i Beck – Invasionen stoppades av en polis, som var säker på att Alexej var efterlyst. Under de senaste åren har en rad kriminalserie- och thrillerjobb avlöst varandra: Chernobyl, Top Dog, Innan vi dör, Jack Ryan, Sthlm rekviem...

En dag och en halv måste ha varit en oerhört känslomässigt krävande film att spela in. Hur förberedde du dig?
— Vid den tidpunkten var jag mitt i en process av att arbeta med mig själv. Jag hade gått igenom en ganska lång period av stress och arbetet blev nästan som ett slags terapi. Min karaktär är en person som ger upp och skriker ut sin desperation. Det hjälpte mig att få göra det genom honom. Att få klaga av mig. Oftast blir jag inkastad i roller som har läget under kontroll, och sig själva framförallt. De har en plan, de skyr inga medel. De är tuffa killar. Här var jag en kille som hade tappat det och var väldigt svag. Öppet svag inför andra. Det var en ganska helande process.

Kunde du stänga av det jobbiga mellan tagningarna? 
— En sådan inspelning tar väldigt mycket energi. Olika skådespelare har olika trick för att stänga av. Alma sov till exempel mellan tagningarna för att ladda upp. Det kan inte jag. Så jag var väldigt trött. Men det var också väldigt roligt. En drömroll att spela. 

Att ha Fares Fares som både regissör och skådespelarkollega - hur var det? 
— Fares är otroligt kunnig. Jag kände mig väldigt trygg med honom som regissör. När han kom in och vi stod öga mot öga krävdes väldigt mycket närvaro i stunden. Manuset är en relativt simpel historia men han fick det att kännas som en storfilm.

Filmen är inspirerad av verkliga händelser. Vad skulle du säga till den riktige Artan om du fått möjlighet att träffa honom?
— Jag skulle vilja fråga hur det har gått med relationen till hans barn. Hur det blev sen. Men jag dök inte så djupt ner i den riktige Artan. Jag letade snarare efter någonting som vi alla kan relatera till. Jag fick läsa ett brev som hans kollegor hade skrivit om honom. De bad domaren att vara mild mot honom och beskrev vilken bra kille han var egentligen. 

Jag vet att du har sett den färdiga filmen. Har du blivit bättre med åren på att titta på dig själv? Jag såg en gammal Malou-intervju där ni tittade på filmscener från Sthlm rekviem och du kritiserade dig själv för överspel. 
— Nu är det annorlunda för jag känner att jag blir en bättre skådespelare hela tiden. Så det har blivit bättre med åren. Och En dag och en halv är mitt bästa arbete hittills. Som jag är väldigt stolt över. 

Du är självlärd. Du bestämde dig för att bli skådespelare och så blev du det mot alla odds. Efter att ha haft diverse jobb i byggbranschen, sökt in på scenskolan och inte kommit in. Du gav aldrig upp. Det är en otrolig resa du har gjort. 

— Det vore roligt att inspirera andra, särskilt unga, till att börja med skådespeleri, även om det kan verka ligga långt bort från deras situation. Om de tittar på mig och tänker: men om han kan, kan jag också! Det vore superkul. Men jag tror att det är så med allting: när du väl bestämt dig och börjar jobba mot ett mål och du är hundra procent fokuserad och dedikerad, då kommer det att hända. Och om det inte händer nu så är du i alla fall på väg dit. Jag är ganska glad för att det har tagit lång tid. Glad för alla motgångar. De har gjort mig till en bättre person. Jag tror att min resa inte bara är inom skådespeleriet – den är verkligen mitt liv.

Och du är aldrig bitter?
— Haha jodå. Jag har uttryckt bitterhet, det har bara aldrig hamnat i någon intervju. Som tur är. 

Är din mamma fortfarande besviken att du inte blev arkitekt?
— Nej, det tror jag inte. Men det är en utmaning att blidka sina föräldrar. De är svårimponerade.

Jag såg nyss en dokumentär om Mattias Alkberg som sa att artisteri och skådespeleri bygger på självhat. Att man vill slippa vara sig själv.
— Det ligger absolut någonting i att du vill slippa vara dig själv. Slippa dina räkningar. Slippa tänka på att dina barn är sjuka. Att du ska in med bilen på verkstan. Du slipper höra din röst i huvudet som bara tjatar om hur jobbigt allting är. Istället väntar du bara på nästa replik som ska komma från din motspelare. Är i nuet. Jag tror att det har en god effekt på hjärnan, men jag tror att det är mer komplext än så. Att det här svärdet är dubbeleggat.

Din skådespelardröm väcktes av att se Sylvester Stallone som Rambo när du var sju. Är det en drömroll? 
— Jag har tusen drömroller. Men jag hörde att Michael Mann ska göra Heat 2. Min stora dröm är att spela den unga Vincent Hanna. Men jag tror tyvärr, hur bra jag än är, att detta kommer att förbli en dröm. 

En dag och en halv är Fares Fares regidebut. Överväger du också en regissörskarriär i framtiden?
— Absolut. Jag har alltid tänkt att jag ska regissera. Men jag ska göra det när jag är 50. Jag vill vara lika kunnig som Fares innan jag ger mig in på det. För jag tror inte man får lika många chanser som regissör som man får som skådespelare.

Vad ska du göra för film? 
— Jag älskar sci-fi. Jag är väldigt inne på att skriva sci-fi. Jag gillar att skapa världar som inte finns. Jag vill visa människor att en annan verklighet är möjlig och att den finns precis framför näsan på oss. Att det bara är en fråga om inställning och att vi bara behöver förändra oss själva, 
Det kliar verkligen i hela mig efter att få berätta det.

En dag och en halv har global premiär den 1 september.