8 1/2 Kvinnor

Brittiske Peter Greenaway har inte precis gjort sig känd för att vara en jämn regissör. Han har gjort fullängds-mästerverk som [I]Kocken, tjuven hans fru och hennes älskare[/I], [I]ZOO[/I] och [I]Dränkta i nummerordning[/I], såväl som ett antal briljanta, kortare, halvfiktiva dokumentärer om till exempel badrumskultur och människor som blivit träffade av blixten. Men han har också gjort bottennapp som [I]Barnet från Macon[/I] och [I]Prosperos böcker[/I] och oroväckande nog tillhör alla pärlor hans äldre verk. I [I]8 1/2 Kvinnor[/I] möter vi den nyblivna änkemannen, bankiren och biljonären Philip Emmental (John Standing) och hans son Storey (Matthew Delamare) som skyndar till för att ge pappan tröst och hålla honom sällskap. I en scen som blinkar åt incest sitter dom nakna - ja, det är ju trots allt en Greenaway-film - och pratar om sex. Dom går och ser Fellinis [I]8 1/2[/I] och drabbas av idén att de ska starta en egen, privat bordell med just åtta och en halv kvinna. Sagt och gjort, och herrgården i Genève fylls snart av kvinnor med olika särdrag: bland annat en nunna i drag (Toni Colette), en kvinna med faiblesse för hästar och grisar (Amanda Plummer) och en kvinna i rullstol som fått benen bortamputerade (Manna Fujiwara), en egenskap som gör att hon enligt Greenawaysk millimeterlogik också får utgöra den halva individen. Själv har Peter Greenaway sagt att han med [I]8 1/2 Kvinnor[/I] vill utmana uppfattningar om sexuella stereotyper och givetvis är det också mycket sex eller, kanske rättare sagt, sexuella anspelningar i filmen. Däremot är scenerna inte romantiserande, utan de bottnar snarare i en vilja att utforska intressanta fenomen som makt, kontroll och framför allt, manipulation. Men det är något bland ambitionerna och Peter Greenaways förmåga att kommunicera som brister. I en scen frågar pappa Philip Emmental sonen: "Hur många filmregissörer gör film för att tillfredsställa sina sexuella fantasier?" och sonen svarar: "de flesta" - och i just detta fallet är jag nog benägen att hålla med. För [I]8 1/2 Kvinnor[/I] är totalt distanserad och genomesteticerad, som många av Greenaways äldre verk, men där till exempel [I]Dränkta i nummerordning[/I] eller [I]Kocken, tjuven hans fru och hennes älskare[/I] bar på en lekfullhet, en inre värme och kommunicerad, bitsk humor; en kärleksfullhet från regissören gentemot de tafatta karaktärerna, så känns [I]8 1/2 Kvinnor[/I] bara som ett tomt poserande skal. Och får jag gissa, så skulle min personliga förklaring bottna i att den verkliga substansen fortfarande befinner sig någonstans mellan regissörens öron. Om den nu ens behövt flytta sig från sin interna position mellan ballarna.