Calle Wahlström har sett Paul Thomas Andersons nya film, ett till kärleksbrev till den soldränkta San Fernando Valley.
Sean Penn
The Tree of Life
Det är amerikanskt femtiotal. Brad Pitt spelar ett auktoritärt arsle till pappa som inte vill se några jävla armbågar på bordet. Militär bakgrund, klappar sina barn lite för hårt. Familjen går i kyrkan.
Fair Game
Ända sedan George W. Bush lämnade Vita huset har vi fått ett par filmer varje år som på något sätt handlar om terrorister, men vars bad guys ändå utgörs av Fox News-pundande republikaner. Fair Game är en av dessa filmer.
Into the wild
Den förolyckade vagabonden Christopher McCandless blir i Sean Penns...
Alla kungens män
Det är bara ett fel på den här filmen: att den vill så fruktansvärt väl. Det är livsviktigt för Steven Zaillan (manus och regi) att vi förstår hur relevant Robert Penn Warrens roman Alla kungens män är idag.
Attentatet mot Richard Nixon
I Attentatet mot Richard Nixon gör Sean Penn en ypperlig studie av en vanlig man vars känsla av maktlöshet driver honom till vansinne. Filmen är baserad på den verkliga berättelsen om Sam Byck. I filmen stavas hans namn Bicke i stället. Tanken går osökt till Travis Bickle i Taxi Driver, en förvirrad och besviken patriot
TolkenSydney Pollacks supsense-thriller är inspelad inifrån FN:s högkvarter i New York. En högborg där inte ens Alfred Hitchcock fick filmningstillstånd (till I sista minuten, han och Cary Grant fick göra en Insider istället). Nu har man haft policymöte på pr-avdelningen och Kofi Annan har urpeppat förklarat att filmen kunde kasta nytt ljus över FN:s vardagsarbete (jag gissar att han tänker på de många |
21 gram
Precis som i sönderkramade debuten [I]Älskade hundar[/I] är det en fruktansvärd trafikolycka som binder ihop tre olika historier i Alejandro González Iñárritus första engelskspråkiga film. Paul (Sean Penn) är en hjärtsjuk mattelärare som behöver en donator, Jack (Benicio Del Toro) en känslomässigt tom kåkfarare som just
Mystic River
Clint Eastwoods nya, oscarbuzzade thriller är inte bara hans bästa sedan neowestern [I]De skoningslösa[/I] (1992). Den fungerar också som en mörk provkarta över de teman som sysselsatt honom de senaste decennierna: auktoritet, hämnd, våldets plats i det manliga psyket, och kanske framför allt, hur skuggor från det förfl