Det är bara ett fel på den här filmen: att den vill så fruktansvärt väl. Det är livsviktigt för Steven Zaillan (manus och regi) att vi förstår hur relevant Robert Penn Warrens roman Alla kungens män är idag. Han bygger alltså upp filmen med pedagogiska flashbacks, hjälpsamma berättarröster och repliker som ”they rob the resources of this state” och ”this time came from that time”.
Jag är beredd att bortse från detta eftersom karln har rätt. Berättelsen (based on a true story) om hur en bonnläpp från Louisiana blev senator bara för att malas och krossas av etablissemanget har hur många resonansbottnar som helst. Bill Clinton, oljebolagens rasism och det fattiga Louisianas oundvikliga undergång är några av de mest uppenbara. Det vackra fotot innehåller eleganta nickningar till Alan Pakula (Alla presidentens män — härav namnet) och bisarra detaljer som erotisk skridskokabaret, vilket hjälper mot kostymfilmsunket.
Skådespelarna, stjärnor alla, tycks njuta av varje sekund, trots att Sean Penn i huvudrollen inte oväntat stjäl showen. I en tid då det politiska etablissemanget koketterar med ”genuin” sydstatsdialekt är det fantastiskt att höra en agitator orera ”you ah hick, an’ ain’t nobody evuh help ah hick ‘cept hisself!”
Skådespelare:
Regi:
