Frasse Levinsson återvänder till brottsplatsen.
Tanken gör mig fnissig. Vilken sorts autist kommer Felix Herngren tro att jag är om jag dyker upp i Palma igen, bara ett halvår senare? Det vore ju inte klokt. Å andra sidan är det roligare att vara på Mallorca än på kontoret. Och min terapeut är numera så övertygad om att jag har autism att saken inte ens behöver utredas. Jag tackar ja.
”Felix and main cast will be on site, but as schedule is tight, we won´t be conducting interviews on site now, but rather focus on experiencing and documenting the creation of the show”.
Jackpot. Jag kommer inte ens behöva jobba.
I receptionen på Sant Jaume Design Hotel träffar jag en journalist som var med förra gången. Vi erbjuds välkomstdrinkar medan vi väntar på våra rum. Han vill ha en öl. Jag beställer en Coca-Cola.
– Har du en vit månad? säger han.
– Ja, svarar jag.
Min terapeut har sagt att jag inte får mer medicin om jag dricker mer nu. Men det känns som en väl tung isbrytare. På rummet inspekterar jag minibaren. Överlägger med mig själv. Om jag dricker en öl nu och sedan inte dricker mer på hela resan kommer väl min terapeut förstå att det inte är riktigt så illa som hon tror? Jag vet att jag kommer klara det. Emil Persson har sagt att jag är ”den mest disciplinerade odisciplinerade människan i världen”. Det är sant. Jag häller upp min första öl någonsin, eller åtminstone sedan tonåren, som inte gör mig sugen på en till. Efteråt känns det bara onödigt. Barnsligt.
Vi äter middag på en så autentisk restaurang man kan hitta på Mallorca. Någon berättar en historia om när ”Gossen” somnade mitt i en rulle på filmfestivalen i Cannes. En norsk journalist undrar vad ”paella” är för något. Pärlor åt svin. Jag äter grillad svärdfisk. När gruppen beställer in dessert frågar jag om det är hemskt oartigt om jag viker in hovarna. Pr-kvinnan intygar att det inte är det, för vad ska hon säga?
Nästa dag åker vi minibuss till inspelningen. Produktionsbolaget har hyrt en villa av någon rik knös i kommunen Felantix. Funderar på om likheten med Felix är en slump, men orkar inte fråga. I bussen framkommer det att en av journalisterna bett om en statistroll i serien. Jag har tydligen inte minst integritet här.
Vid poolen står ett femtiotal människor i vita dräkter. Det är inget Ku Klux Klan-möte, scenen som ska spelas in är ett togaparty. Jag tar lite bilder, undviker noggrant att få med kameror, mikrofoner och ljudbommar. Skriver ”Dagsfest!” och lägger ut på Instagram. Tänker att det ska vara lite som i Pulp Fiction, när Vincent Vega och Jules Winnfield ringer till Marsellus Wallace hitman The Wolf, som, helt okommenterat, befinner sig på ett cocktailparty klockan åtta på morgonen.
Det blir lunch. En snygg tjej i full togamundering frågar mig på engelska om jag vet var det finns dricka. Jag svarar på svenska.
– Åh, det är så svårt att veta vilka som kan svenska här, säger hon.
Vill ragga. Men kommer inte på något bra att säga ”Jag pratar svenska i alla fall”, försöker jag. Samtalet dör genast. I hennes ställe står snart en kvinna som säger att hon jobbar på ”Mallorcanytt”, eller något liknande.
– Var jobbar du? frågar hon.
– På Nöjesguiden, svarar jag.
Även den konversationen ska snart kantra fullständigt.
– Är det en egen tidning? frågar hon.
Det är nu det blir fel. Jag förväntar mig inte att alla ska veta vad Nöjesguiden är, men jag är inte van vid att någon tror att jag presenterar mig med namnet på en bilaga eller så. ”Ja, det är… en egen tidning”, svarar jag mekaniskt. Härmandet uppfattar hon som någon typ av ironi.
– Förlåt för att jag inte visste det då!!! väser hon.
Jag säger att jag måste gå på toaletten. Det är en lögn. En genomskinlig sådan. Mitt egentliga ärende, bortsett från att fly, finns på cateringbordet, bara några meter bort. Jag hoppas att hon inte följer mig med blicken när jag förser mig själv med ett par Oreos.
– Börjar du bli klar här? frågar pr-kvinnan.
– Nja, jag tänkte prova en Snickers också. Och så såg jag att det finns kaffe…
– Haha, jag såg att du tog några schyssta bilder förut. Det ska bli roligt att läsa artiklen.
Läs även: Mannen från Mallorca
