Robert De Niro

Limitless

Impostor syndrom är ett vanligt begrepp inom psykologin och går löst översatt ut på att man är rädd för att bli avslöjad som en bluff, rädd för att man på något sätt inte har förtjänat den position man har nått.

Familjen är värre

Sjukskötaren med det olyckliga namnet Gaylord Focker (Ben Stiller) är fortfarande kär i sin fina fästmö Pam Byrnes. Dessutom är han ju, trots de inledande katastroferna i Släkten är värst, numera på insidan av sin kommande svärfar Jacks "circle of trust". Som ni minns är Jack en nyligen pensionerad CIA-agent och lite överspänd angående sin dotters säkerhet. Just det tycker jag fungerade bra med de

Hajar som hajar

"Fish are friends, not food!" teaterviskar nån i salongen: [I]Shark Tale[/I] påminner onekligen väldigt mycket om [I]Hitta Nemo[/I]. Det är som om någon på Dreamworks sett Pixar-scenen med Anonyma Fiskätare och tänkt, fan, det där borde räcka till en hel film. Samma kille har sett [I]Analysera Mera[/I] också. Och väldigt många avsnitt av en noir-animationsserie från 90-talet som hette [I]Fish Poli

1900 - del 1 och 2

Det gick åt tre amerikanska filmbolag och tre europeiska länder (Italien, Frankrike och Västtyskland) för att färdigställa Bernardo Bertoluccis kommunistiska fem timmar and counting-epos [I]1900[/I]. Resultatet är en av filmhistoriens klassiska vattendelare. Utskälld publikbomb när den kom 1976, och fortfarande ansedd av många som tortyrmässigt tråkig, samtidigt - som det brukar vara med obekväma

Taxi Driver

En man ser sig själv i ögonen i en spegel, spänner musklerna, skuggboxas och talar för sig själv. Du har också gjort det, eller hur, på en krog med spegel ovanför toaletten kanske, stått där med kuken i handen och mött din hårda blick och sagt, "You talkin' to me? You talkin' to me?" Jag har förstås ingen penis och det känner jag av när jag tittar på [I]Taxi Driver[/I]. Scorseses, De Niros och man

Du går mig på nerverna - Analysera ännu mera

Ett maffiakrig hotar staden och inte ens fängelsemurarna kan beskydda New York-maffians före detta capo Paul Vitti (Robert De Niro) från mordförsöken. För att klara livhanken fuskar han sig ut med hjälp av sina gamle terapeut Dr Sobel (Billy Crystal). Tre dagar tar det tydligen för en livstidsfånge att släppas om han oavbrutet sjunger musikalklassiker. Trovärdigt är det nu inte, och det blir ännu

The Score

Om man inte vet vad man ska göra för film - då kan man ju alltid göra en genrefilm. Och så plockar man med de bästa skådespelarna ur de tre senaste generationerna. Då bara måste det ju bli bra. Och det blir det. Bra är vad det blir. Men inte mer. Robert De Niro spelar här en gammal mästertjuv, den sorten som det på film bara finns en av. Ska det omöjliga inbrottet göras - ja, då finns det bara en

Men of Honor

Om man får ett budskap hamrat, spikat och blästrat in i skallen - då är det lätt att man blir anti. På ren jävelskap. Detta fenomen inträffar påfallande ofta med Hollwyoodfilmer som har ett humanistiskt och djupt känt meddelande man vill framföra. Av någon outgrundlig anledning litar man inte på storyns egen inneboende kraft - utan fläskar på som om vi i publiken vore ett gäng imbecilla marsvin.

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!