Sedan manusdebuten i början på åttiotalet har regissören och manusförfattaren Nancy Meyers (Vad kvinnor vill ha och Galen i kärlek) fyllt Hollywood med starka kvinnor och karaktärer utan bäst före-ålder. I sitt senaste närmast patenterade slag av vuxen romantisk komedi slår hon ihop de två när hon ger oss The Intern, icke att förväxla med Google-reklamen The Internship som floppade förra året.
Robert De Niro spelar Ben Whittaker, den 70-årige änkepensionären som ser en chans att fylla hålet i sitt liv när han får syn på en jobbannons. Annonsen söker en senior praktikant på det rejält framgångsrika e-handelsföretaget About the Fit som styrs av den unga och allmänt stressade micromanagementfantasten Jules Ostin (Anne Hathaway) som inte alls är sugen på att få någon hängandes i sina hälar. Hon gillar ju inte ens gamla människor!
Första timmen är förbaskat gemytlig underhållning där Meyers träffsäkert förklarar hur ungdomen idag kan lära sig av det gamla gardet, speciellt när det kommer till gentlemannafasonerna. Det är mer charmigt än det låter. Budskapet är ädelt i en filmindustri och kultur befläckat av så kallad ageism, åldersdiskriminering. Framförallt vill Meyers slå ett slag för karriärkvinnan med en stark, smart och framgångsrik Hathaway som inte måste lära sig en läxa om hur familjen är viktigare än allt annat. Budskapet är viktigt att yttras, men tyvärr mynnar manuset snart ut i ett plattitydfyllt blaha blaha.
I filmens andra halva börjar manuset trampa vatten. Den tar sig stundtals an en melodramatisk ton och gör framförallt misstaget att inte fokusera på De Niro och Hathaway. Inte bara är duon en demografisk snilleblixt, men stilmässigt är det en fröjd att se kombinationen av De Niros komiska tajming med Hathaways redan bevisade förmåga att blanda humor med drama. Till den grad att vi ser mellan fingrarna med att deras roller är lite för genomgoda för att vara realistiska.
The Intern håller sig flytande så länge som den hålls upp av kemin av dess två stjärnor, men trots hedervärda motiv så bidrar filmens längd och andra halvans alltför bekväma manus till att den till en början så träffsäkra premissen missar sitt mål. Trots sin underhållande resa dit.
