Red var en bagatell där några av våra största skådisar tog en paus från sina mer eller mindre (jag tittar på dig, Bruce Willis) kritikerrosade filmkarriärer för att driva med spiongenren.
Bruce Willis
Surrogates
Ännu en sci-fi-film baserad på en tecknad roman av en författare som i detta fall har någon slags beef med The Sims. I filmens verklighet är människor isolerade från varandra och interagerar endast genom surrogatrobotar, något som tillåter dem att knulla runt och slåss utan att riskera könssjukdomar och brutna näsor.
Lucky number SlevinJosh Hartnett är Slevin, en patologiskt självsäker ung man... |
Sin City
[I]Sin City [/I]är snygg, brutal och jag skrev nästan "kompromisslös" också, men det är fel. Adjektivet hade klingat bättre i en recension av Frank Millers ursprungliga [I]Sin City[/I]-serier på 90-talet. Seriernas våld, stiliserade bildspråk och ovilja mot lyckliga slut var en reaktion mot den allt mer medelvägsförlamad
Tears of the SunBruce Willis som bister krigare i djungeln. Bara det konstaterandet gör att man drar på smilbanden av inte enbart ljuva avsikter. Även en som ärligt diggar Willis från topp till tå. Men han är så hjärtskärande, på nåt vis. Om inte Willis själv varit en av de drivande krafterna för att få den här filmen producerad, kan man tänka sig att regissören Antoine Fuqua kanske valt någon annan till sin huvu |
Hart´s WarFörst tuffar ett ånglok över en bro. Jag tror faktiskt att det är samma tåg på samma bro i bägge filmerna. Samma grå dagsljus från färglös himmel, samma brutna toner i de på något sätt alltid lika glamourösa fyrtiotalskläderna.
[I]Saving Private Ryan[/I]-realismen stöpte på nittiotalet om standarden för historisk film och både Charlotte Gray och [I]Hart´s War[/I] verkar i samma estetiska traditio |
BanditsDet finns mycket att glädjas över med [I]Bandits[/I]. Dels att jag slipper, som annars brukligt, såga ytterligare en ny film av Barry Levinson - som med [I]Sphere, Bugsy, Toys, Rain Man, Avalon[/I] och inte minst skamfläcken [I]Skamgrepp[/I]. Mycket skräp har det kommit ur den mannens händer. Okej, [I]Wag the Dog, Sleepers[/I] och debuten [I]Diner[/I] är bra filmer. Om sanningen ska fram. Men det |
The KidRegissören Jon Turtletaub har med sina tidigare filmer visat att han vill få oss att må bra och reflektera över hur egendomligt livet är. I [I]Medan du sov[/I] gosade Sandra Bullock omkring i för stora stickade tröjor och i [I]Fenomen[/I] var John Travolta inte bara superintelligent utan han besatt dessutom en telekinetisk förmåga. I The Kid kombinerar Turtletaub dessa två teman. Russ Duritz (Bruc |
Unbreakable[I]Sjätte sinnet[/I] är väl att betrakta som en av de större skrällarna i Hollywoods kassalåda under det senaste decenniet. Från ingenstans kom en regissör med ett namn som ingen ens kunde uttala - och slog biopubliken med häpnad. Givetvis var det kul att se Bruce Willis i en otippad roll, men framför allt var det en klurig thriller med ett oväntat slut. Det är en bristvara vi gärna välkomnar - me |
Oss torpeder emellanOm inget annat så är [I]Oss torpeder emellan[/I] i alla fall ett skolexempel på problemen med att använda TV-stjärnor på vita duken (Se också [I]Three to Tango[/I]). I [I]Vänner[/I] spelar Matthew Perry cynikern Chandler, där lyckas han med en ironisk ton, lite mimik och en sorts crazy struttighet i kroppsspråket leverera den ena onelinern efter den andra. Men det som uppfattas som nyanser på den |
