I mitten av oktober satt jag på flygbussen på väg ut till Arlanda för att åka till Grönlands huvudstad Nuuk. #metoo var i en explosiv och inledande fas. Cissi Wallin hade precis outat Fredrik Virtanen som den som våldtagit henne 2006. Jag och mitt resesällskap sa knappt ett ord till varandra tills vi var tvungna att lägga ned mobilerna innan planet lyfte.
Som del av mediebranschen hade vi redan koll på både Timell och Virtanen, med fler. Nu hade vi båda fått information om ytterligare personer som begått övergrepp. Under vår mobilfria tid på flyget diskuterade vi vad som nu skulle hända. Inte så mycket spådde vi, som båda tidigare har jobbat på Aftonbladet där hela Virtanen-historien varit välkänd i åratal och där den fd-chefen, numera högt uppsatt i mediekoncernen Schibstedt varit extremt hatad och för övrigt försökt kyssa mig en gång. Jag skrek rätt ut, mitt bland folk, och puttade bort honom. Hans respons på det var att försöka en gång till. Ingenting hade gjorts då. Varför skulle det göras nu? Det var en naiv tanke. För nu var de ju tvungna för att behålla sitt anseende.
Det var en märklig upplevelse att vara på en plats där 1MB surf kostade 1000 kronor och wifi bara fanns på församlingshemmet när någonting sådant här enormt pågick hemma. Det var radioskugga förutom några gånger om dagen. Varje gång vi gick online hade en ny fura fallit. Det var upphettande i kylan.
Aftonbladet-journalisten stängdes av. SVT-chefen likaså. Programledare togs ur program. DN, som under tiden jag jobbade där kontrakterade en frilansare till kulturredaktionen som tidigare dömts och avtjänat sitt straff för kvinnomisshandel pausade honom också. Trots att saken varit uppe för diskussion när han anlitades från första början. Ett samarbete pausades med en känd komiker.
När jag skriver den här texten, några timmar innan tidningen ska tryckas, har precis 456 kvinnor inom teaterbranschen gått ihop. Vi vet vilka ni är, skriver de. Inte heller den här informationen är ny. Inte heller nu tror jag att det ska leda till någonting konkret egentligen. Men kanske har vi ändå nått dit nu.
Från senaste numret av Nöjesguiden kan du läsa mer om hur det är att vara tursit i Nuuk här. I samma nummer hittar dy en användbar lista över restauranger du kanske inte har så bra koll på, men som du borde ha testat redan igår: Stockholm, Göteborg, Malmö.
Allt material från novembernumret av Nöjesguiden hittar du här.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2017.
