Hurra för Årets Cock! Eller?

Saori Ichihara – en av två kvinnliga finalister i Årets Kock.

I november förra året korades finalisterna i 2015 års upplaga av Årets Kock. Sedan dess har det upphetsat pratats om hur historia håller på att skrivas, att något revolutionerande är i görningen. Bakgrunden till dessa maxade ordalag är att finalen av SM i matlagning, en tävling som kritiserats gång på gång för sin boys club-mentalitet, aldrig varit lika kvinnotät som i år. Av åtta finalister är två kvinnor. Detta i en tävling där ingen kvinna varit i final sedan 2009.

På landets restaurangskolor är könsfördelningen ungefär hälften kvinnor och hälften män. Efter utbildningen verkar merparten av kvinnorna vandra iväg åt andra håll, till kallkök eller den offentliga sektorn, för i fine dining-Sverige representerar de bara en knapp tiondel. 122 personer sökte anonymt till ÅK 2015. Av dessa var 18 kvinnor. Det är nästan femton procent av de sökande, alltså en överrepresentation i förhållande till hur många kvinnor som arbetar som kockar inom det som kallas fine dining. Med dessa siffror i bakhuvudet kan man i alla fall rent statistiskt glädjas över att finalisterna i ÅK 2015 utgörs av en fjärdedel kvinnor. Men hur entusiastiskt jag än tuggar i mig denna överrepresentation i förhållande till övriga branschen kvarstår en unken eftersmak som får mig att undra vad som egentligen krävs för att kvinnliga kockar ska representeras på gourmetkrogarna i samma utsträckning som på skolorna där de utbildas för att hamna där.

Saori Ichihara från stockholmskrogen Shibumi och Emma Erlandsson från Oaxen Krog & Slip, som är de enda kvinnliga finalisterna i ÅK 2015, drar till sig allmänhetens uppmärksamhet specifikt på grund av att de är just kvinnor. De är lika kompetenta som resterande finalister, men har passerat nålsögat i en matvärld uppdelad i två läger – hantverkare och konstnärer, och det senare blir man inte i den offentliga sektorn eller i kallköket. Så varför hamnar så många av restaurangskolornas kvinnliga elever där när det uppenbarligen inte är något fel på talangen?

En lista över sveriges populäraste killnamn? Nejdå, bara samtliga vinnare i Årets Kock sedan 1990. 
 

Krogbranschen är uttjatat ökänd för att vara extremt fysiskt krävande, sexistisk och hierarkisk på ett närmast medeltida vis. Förra året gjorde en mycket väletablerad och aktad kvinnlig krogrecensent en riktig fetsågning av en krog signerad en av Finlands mest erkända krögare. Krögaren kontrade med att instagramma en bild på tidigare nämnda krog och hashtagga den #fuckyougranny #dufattaringenting #dukommeraldrigfatta #sprutimun. I höstas sa ägaren till Storbritanniens enda tvåstjärniga krog under ett framträdande att "det är möjligt att detta inte är rätt bransch för kvinnor på grund av den hotfulla stämningen". Han följde upp med att konstatera att "kockar behöver driv för att göra jobbet ordentligt". Han bekände dock att han hoppades på en förändring "för att det skulle göra männen i köken glada och att de skulle prata mindre om fotboll och bröst då".

Ett annat exempel på kökssexism är de fotografier som krögaren Anders Vendel valde att hänga på väggarna i egna restaurangen Vendels Matrum. Motivet var en manlig kock med en purjolök i handen i ett restaurangkök där ett antal kvinnor står böjda över arbetsbänkarna iförda kockrock, kockmössa, trosor och stayups. Anders Vendel sitter i juryn för Årets Cock. Förlåt, jag menar Årets Kock. Med ett sådant klimat i branschen blir det lite tydligare varför många kvinnor avviker från fine dining-banan trots att det börjar så lovande.
 

Årets Kock 2015 blev Thomas Sjögren, till vardags på Swedish Taste i Göteborg.