Ibland finns det verkligen ingen anledning att skjuta budbäraren.
Är du helt slut? Då kan du vara jag. Chansen är förstås nästan obefintlig, mig veterligen är det ju bara jag som är jag, men min terapeut har i alla fall noterat att jag haft svårt att hålla mig vaken i terapistolen den senaste månaden. Hon har ordinerat vitaminer och en resa. Efter en kort överläggning kring om jag ska vara en sådan som använder Apotekets trista trygga DDR-piller, eller den mer upphottade, men eventuellt verkningslösa, symbolen för individens val och den fria världen – multivitamingummies – beslöt jag mig för det senare. Då var det bara resan kvar.
”Om du vill åka till Bhutan så är jag god vän med en person som råkar vara kungen av Bhutans särskilda sändebud”, skrev en kompis. Ett av världens minst besökta länder, mitt under monsunperioden? Ja, då får man åtminstone vara ifred. ”Ska ringa honom ikväll. Måste bara göra det när jag har två timmar ledigt, då han aldrig avslutar ett telefonsamtal på kortare tid än så”, skrev min vän. Oavsett om jag kommer iväg eller inte blir jag redan piggare av att tänka på kungen av Bhutans särskilda sändebud och hans telefonivanor.
Få saker går upp emot att bli överraskad av ny information. När jag slog mig ner på Café Tärnans soliga uteservering med Adam Lundgren för att intervjua honom till omslaget hade jag ingen aning om hans brinnande passion för handvävda orientaliska mattor. Att höra honom diskutera kelimmattor och att inreda ”med mattan i fokus” höll mig minst sagt vaken och fokuserad. Kanske kan det glädja även dig?
Läs även: Adam Lundgren: "Jag har svårt att göra mig av med mattor"
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 04, 2026.
