Göteborg har länge haft en trög PR-apparat. I skolan fick vi tidigt lära oss att Göteborg är synonymt med båtar, räkskal och Albert och Herbert. Siewert Öholm gör vad han kan för att förändra bilden, men lyckas inte göra den mycket dummare. Men Gud ska veta att han försöker. Numer har de göteborgska barnen lättare att stava till Henrik Berggren än till Hagge Geigert. Det är bra. Bilden av ett nytt Göteborg växer fram. Snart kan vi mer än spela bingo och skala räkor. Men kampen för att föra in smak, klass och finess i den lilla fiskarbyn började inte med indiepopen. Den började i en bar på Hotell Eggers. Den förste göteborgaren med stil var gentlemannen Emil Eggers som reste runt i Tyskland, Frankrike och Belgien på 1870-talet. Tanken var att skaffa erfarenhet inom kökskonsten. I Europa lärde han sig serverings- och vinkyparkonsten. Under flera år arbetade, levde och andades han Europas krogkultur. 1875 kom han till Göteborg och serverades ett glas vin på Grand Hotell Lindblad av ägaren, L.E Lindblad, som genast fattade tycke för Eggers. Emil Eggers stannade på hotellet som sommelier i tre år. Sedan fick han nog och blev istället portier på grannhotellet Christiania, som också ägdes av Lindblad. Under samma period gifte han in sig i Lindbladsfamiljen och köpte senare Christiania för 220 000 kronor. Emil Eggers såg en chans att förverkliga sin vision om ett stort gediget lyxhotell. Året var 1883. Emil Eggers startar sitt drömprojekt med att köpa upp en grannfastighet för 11 000 kronor och drar också in mästerarkitekten Johan August Westerberg i projektet som ska ta 10 år att förverkliga. År 1894 invigs det och resultatet är magnifikt. Hotellet innehåller då 100 rum, vinterträdgård, American bar, restaurang, Mohriska Caféet, en särskild konsertsalong, festvåning och en stor sal, kallad Vita Havet. På invigningsdagen skriver han ett manifest: 2Through hard work and not without several setbacks, I finally reached the day when I was able to open my new hotel. In order to avoid confusion with other not such elegent hotels, and to keep the Hotel in my name, I have decided to rename it Hotel Eggers.2 Här fanns nu nymodigheter som hiss och elektriskt ljus, samt telefoner på varje rum. På societetsvåningen hade alla gäster rum med bad och balkong. Men det är restaurang- och baravdelningen som än idag är den lilla pärlan, som mitt i Göteborg är ett stort fuck off till hela hamn- och arbetarkulturen. Det är detta som är Göteborgs hjärta. Ingenting annat. Här bildade 1886 Karl Nordström, Bruno Liljefors, Carl Larsson och Anders Zorn Konstnärsförbundet som opposition mot den konservativa konstakademien i Stockholm. Konstnärerna firade och festade vilt tillsammans med Sonia Heine, Alice Babs, drottning Lovisa, prins Albert, prins Bertil och den ryska tsarfamiljen. Kanske inte alltid samtidigt. Alla hade var sitt stamrum som de kunde återvända till då slaget i baren var över. Särskilt Jussi Björling var väldigt noga med att alltid få samma utsikt när han checkade in på Eggers. Barnotan blev inte sällan hög och hette man inte Prins Bertil kunde man som konstnär skriva Zorn i stora snirkliga bokstäver på notan och anse det vara ett dyrbart konstverk i samma klass som notans belopp. Efter ryska revolutionen fick hotellet ta emot en ström av flyktingar. Under åren 1943-44 möttes tyskar och allierade för hemliga överläggningar om fångutväxlingar. Numer sitter jag och några vänner här och dricker vodka tonic. Vi är inte ensamma. Det finns fler göteborgare som har förstånd att uppskatta den kultur och smak som finns inrökt i Hotell Eggers lädertapeter. Lite längre in i baren finns en vacker restaurangavdelning med privata mindre salonger, chambres separées, som skeppsredarna använder för privata 2överläggningar2 med sina älskarinnor. Vi har mycket att tacka Emil Eggers för. Hotellet har under flera decennier haft fiender som haft som livsmål att dra spårvagnslinjer över hela tomten, men sedan några år är byggnaden kulturmärkt. Det betyder att ingen får röra den, Siewert.