Folk älskar att hata Malmöfestivalen. Det är helt omöjligt att gilla den utan att förknippas med ett par foppatofflor som tagit bussen till stan för att äta langos med skinkslamsor. Och som, obegripligen, tycker att det är gott.
Men kom igen. Malmöborna måste vara de mest otacksamma grinungar som finns. Staden ordnar en fest i en hel vecka. Någon har lagt ner sin själ i att sprida ut gratis (nåväl) kulturevenemang som du aldrig skulle upptäcka annars och du klagar på det likt kärringarna längs cykelvägen på Kungsgatan. Visst är det jobbigt om festivalens tonårsfyllor flyttat in i ditt kvarter eller om du inte kan öppna kontorsdörren utan att översköljas av osen från texasgrillen. Visst är det drygt att ligga med huvudet halvvägs ner i en bajamaja och kräka ut inälvorna på grund av en förgiftad langosräka. Det har hänt mig. Men det går att undvika. Så till nästa gång, ta ett djupt andetag och våga dig ut bland det du föraktar. Du kanske upptäcker något nytt. Som gerillaodling eller en lokal bagare. I år var hela Södertulls passage tillägnad matmedvetenhet med föreläsningar, odlingar, events och smakprov, vilket var ett välkommet inslag bland hitfraktad känguru och förljugen älgkebab. Kanske trädkramarna lyckats övertyga fler att tänka innan de äter. Jag upptäckte en lokal bagare som bakar ett underbart och klibbigt surdegsbröd, naturligt sötat med aprikos!
Karin Ericson
