One Little Indian/Playground
Sarasara – Orgone
Efter sin debut-EP sajnades franska Sarah Filleur till Björks skivbolag. Efter sin debutskiva Amor Fati utnämndes hon till en av femtio ”rising stars” av The Guardian och nu kommer uppföljaren Orgone. Om man på förra skivan kunde höra spår av den techno hon förr brukade spela som dj, är den nu i princip bortsorterad. Detta är istället ganska snäll radiopop, med inspiration av fransk rap, r'nb och souliga ballader.
Björk – Utopia
Den här skivan är uppföljaren till Björks känslomättade separationsalbum Vulnicura som kom förra året. Utopia består av fjorton förhållandevis långa spår, fyllda med den naivt barnsliga och samtidigt självutlämnande och förtvivlade röst som blivit artistens signum. Här finns även ett slags experimentellt, zoologiskt och folkmusikaliskt sound, kraftigt inspirerat av Arca, som fungerat som Björks samarbetspartner. Det är inte direkt lättlyssnat eller ens behagligt, utan snarare intressant.
Tusks - Dissolve
Tusks första längre skiva lider av alla symptom en debut kan ha, och känns mer som en obligatoriskt inlämnad uppsats än ett passionsprojekt när den snirklar sig igenom sina snarlika spår med en känsla av plikt.
Det bleka plattan sticker aldrig ut. I stunder låter det snarare som ett collage av Londonbaserade Emily Underhills influenser än ett eget verk och även om debuter i viss mån är ursäktade dessa tendenser är det synd, för potentialen finns där. Det mest självsäkra spåret Toronto är också plattans mest spännande.
Ásgeir - Afterglow
45 sekunder in på öppningsspåret Afterglow är ögonen fuktiga och andningen aningen instabil. Ásgeirs falsett som omfamnar hans snabba, frenetiska beröring på pianotangenterna är en omtumlande fascination. Han rör sig ständigt mellan renodlat pianospel och högmälda kollisioner av elgitarrer och beats. Han går från minimalistiska detaljer till ofantliga ljudlandskap. Ásgeir befinner sig aldrig i ett mellanläge.
