Det är svårt att inte nämna The Beach Boys, Simon & Garfunkel eller The Handsome Family när man lyssnar på Kingsbury Manx första gången. Men nu är det gjort så då kan vi gå vidare. För varje gång man spelar skivan så uppenbarar sig fler dimensioner och nya melodier förgrenar och segmenterar sig lite till, tydligare och mer. De tar god tid på sig - men inte på ett trevande och bräckligt sätt, utan självsäkert, bara utan att jäkta. Lager av gitarrer letar sig fram bland flerstämmiga harmonier och stadiga trummor som trots sin tyngd lyckas ligga och nästan sväva någonstans borta vid horisonten.
Faktum är att den är så subtil, genomtänkt och - för att använda ett väldigt osexigt ord - proffsig, att det är omöjligt att ta in att det här är gruppens debutskiva.
För varje gång man spelar den så växer sig bilden av hur de spelat musik i smyg, ambitiöst och dagligen i minst tio års tid, starkare. Det här kan inte vara nybörjare. Det här är män med helskägg som känner sin rockhistoria och sina instrument bättre än de känner varandra. De har suttit däruppe i North Carolina i en replokal inhyst i något garage och pusslat ihop stämsånger till de svala, krispiga melodierna och de tjocka men ändå alldeles luftiga instrumentarrangemangen. De har suttit där på kvällarna efter jobbet, på helgerna och på sjukdagar - från att solen gått ner till dess att den gått upp igen. Allt medan skäggen vuxit sig tätare och tätare.
Vilka de än är och hur det nu står till med skäggväxten så var det länge sedan folkpop lät så här bra. Och det bästa av allt, det råder inget tvekan om att skivan är inspelad i dag, så när folkpopen faktiskt lät så här bra sist, så lät den ändå inte alls så här.Skivbolag:
Artist:
