Det fanns en tid när M. Night Shyamalans filmer var något man såg fram emot. Framförallt de oväntade vändningar som blev hans signum med Sjätte sinnet, Unbreakable eller Signs. Men numera är det mest spännande att läsa om hans idéer innan ett ganska mediokert slutresultat finns att se. Så kanske dottern Ishana Shyamalan är den som ska föra in lite nytänkande i familjen med sin debutfilm The Watchers.
Mina (Dakota Fanning) bär på ett trauma. Jobbet i en zoobutik leder ingenstans och hon har tappat bort sig själv. En tur ut på den irländska landsbygden kanske kan hjälpa henne att bearbeta sina tankar. Men snart är hon fast i en mörk skog tillsammans med tre andra främlingar. Och när natten kommer gäller det att hålla huvudet kallt.
M. Night Shyamalan har fungerat som producent men frågan är om han inte lagt sig i manus och regi. Den ganska sega dramaturgin känns igen, den löjliga dialogen (räkna hur många gånger exempelvis The Watchers nämns) också och den oväntade vändningen finns där, i och för sig en vändning som inte blir spännande. Uppenbarligen har man sneglat på Ari Aster eller Robert Eggers verk. Varför handlingen är förlagd till Irland är nog mest för att kunna ha en anledning att folk ska kunna säga obehagliga saker med en irländsk dialekt eller kunna grotta ner sig i folklore. Men Aster och Eggers gör åttor runt detta.
Äpplet faller inte långt från trädet i detta fall, tyvärr. Nej, här har det till och med hamnat i samma korg och blivit smaklöst äppelmos av det hela. Ishana Shyamalan har talang, produktionen är stabil. Men man undrar om filmen blivit annorlunda om hon distanserat sig mer från sin far.
