Dennis Jörnmark Callstam gör en resa i Jörgen Lennartssons fotspår.
Jag hinner inte ens lämna Göteborg innan det som inte får hända händer. På biluthyrningen bakom centralstationen välkomnas jag av något som närmast kan liknas vid ett glädjetjut – och vad som påstås vara ett positivt besked.
– Du har fått en gratis uppgradering idag, säger hyrbilstjejen med ett enormt leende.
Eftersom jag inte kan parkera har jag som vanligt bokat en så liten bil som möjligt. Det tänker Hertz sätta stopp för. Utanför väntar min herrgårdsvagn. Den är gråblå i färgen, och tyvärr är det inte farkostens enda likhet med en val. Enligt Google väger bilen 1,5 ton. Den är ett missfoster och heter ”Opel Grandland”.
– Fan vilken stor ratt, säger min resekamrat Teo när han hoppar in i droskan. Jag hör honom inte. Det är 16 meter mellan våra platser i framsätet.
Järnhästen gnäggar lyckligt när jag accelererar ut på E6, motorvägen som blev rikskänd när en betydande del av den försvann hösten 2023. Vi är på väg till Kristiania, eller Oslo som det står på vägskyltarna. Teo ska recensera en dragfestival för Expressens räkning – jag ska göra radiointervjuer med ett par norska ekonomijournalister. Norrmän va, tänker de någonsin på annat än pengar? Det gäller förvisso även svenskar. När Svinesundsbron närmar sig börjar jag oroa mig för att behöva tanka bilen till Magdapriser på andra sidan gränsen. Vi svänger av vid Sveriges sista utpost, rikets värn i väst – Nordby shoppingcenter.
– Min tjejs svågers kusin jobbar på sexleksaksaffären här, säger Teo.
– Finns det en sexleksaksaffär här?
– Ja, jag tror Sverige hade lägre skatt på porr än Norge förr. Han gav i varje fall folk jävligt sjuka julklappar.
Butiken i fråga visar sig dela lokaler, eller snarare skjul, med en vapeaffär en bit bort från själva köpcentrumet. Vi lägger dock vårt fokus på huvudattraktionen: 110 affärsverksamheter två minuter från norsk-svenska gränsen. Vid entrén finns möjlighet att delta i en tävling, som anordnas eftersom Nordby köpcentrum fyller 20 år i år. Den som vill tävla får stå i kö till ett lyckohjul, där ett antal NHL-lags logotyper finns representerade. Jag snurrar och pendeln stannar till.
– Red Wings, konstaterar jag nöjt.
Mannen som håller i tävlingen tittar häpet på mig.
– Vet du vilken stad de kommer från då?
–Motor city, svarar jag.
Jag vinner en Caprisonne, och en kopp med ”Nordby shoppingcenter” tryckt på. Teo står bakom mig i kön. Han snurrar på hjulet. Montreal Canadiens. Han vinner en Caprisonne, och en kopp med ”Nordby shoppingcenter” tryckt på. Till lunch velar jag mellan pizza eller sallad – men så minns jag ett av Paolo Robertos budord: LCHF betyder Lazy celebrities hating fitness. Det blir en funghi med blandad sås.
Knappt två timmar senare är vi framme i Oslo och går åt olika håll. Teo ska checka in på ett hostel nära Oslos Hornstull, Grünerlökka. Själv har jag valt att bo på Clarion The Hub ovanför järnvägsstationen. I receptionen säljs underkläder och smycken, på sin hemsida skryter hotellet om ett ”state of the art”-gym och en takbar. Jag har inga planer på att ta del av något av detta. Så fort jag är klar med dagens jobb slänger jag in min packning, som till stor del består av böcker om norskt finansliv, på rummet tillsammans med en mindre mängd livsmedel jag fått för mig att köpa.
Efter ett par långburkar på Teos hostelrum är vi på väg till Grünerlökka för att fortsätta kvällen. Det är torsdag, försommar och 20 grader i luften. Men just när tillvaron känns som mest bekymmersfri slås jag av en tanke. På min hotellrumssäng ligger två biografier om Petter Stordalen, ett paket chocolate chip cookies och tre burkar öl. Vem som än får för sig att kliva in kommer vara säker på att jag flytt till Norge för att hålla mig under pedofiljägarna på Dumpens radar. Jag överväger att springa tillbaka till hotellet, men nu är det 20 minuter bort och vi har beställt öl på Parkteatret.
Theo sänker en kall på Parkteatret.
Under kvällen avverkar vi ett antal serveringar längs Thorvald Meyers gate, som är ett barkantat stråk som går tvärs genom Grünerlökka. Boca Bar har bra cocktails, Toastbaren säljer goda varma mackor och Bakgården på Lökkas uteservering är trevlig. Alla vi pratar med är lätta att ha att göra med och barerna spelar bra musik, men något djupt förutsägbart ligger över hela Grünerlökka. Det är en känsla jag de senaste åren känt kors och tvärs genom Europa, från industrikvarteret i Zürich till universitetsområdet i Bryssel. Det är som att exakt den här stadsdelen finns i exakt varenda stor eller mellanstor västeuropeisk stad.
När jag kommer tillbaka till hotellet är sängen bäddad. På nattduksbordet har någon staplat Stordalenbiografierna på varandra. Intill dem: paketet med chokladkakor.
Nästa morgon skickar jag sms till de två första personerna i min telefonbok som jag vet har bott i Oslo en längre tid: min kompis Frida och fotbollstränaren Jörgen Lennartsson, som sägs vara väldigt glad i glass och som kom tvåa i Allsvenskan med IFK Göteborg 2015. Efteråt går jag en promenad genom centrala stan och kommer till slut till Nationalmuseum. Den imposanta byggnaden har av elaka tungor kallats Nationalfängelset, men vad kreti och pleti än tycker om arkitekturen är Nordens största museum rätt otroligt. Samlingen är gigantisk med en enorm spännvidd – i ett hörn trillar jag in i ett Kandinskijgalleri, i ett annat är fokus på Corbusierinfluenser i norsk arkitektur. Längst upp hålls Skandinaviens första Mark Rothko-separatutställning.
Viktigast på varje museum är självklart baren. Här ligger den givetvis på taket. Jag står där och dricker en mellanöl med utsikt över Oslofjorden när telefonen ringer. Det är Jörgen Lennartsson.
– Ja... sms:et blev för långt så jag tänkte att det är lättast att jag ringer upp, säger han.
Vi har aldrig pratat med varandra innan, men Jörgen verkar inte alls ha någonting emot att hjälpa mig en bit på traven. Uppskattningsvis ställer jag tre eller fyra frågor. Telefonsamtalet varar i en dryg halvtimme. Jörgen vill absolut inte att jag missar Holmenkollen. Jag tror att det är en skidbacke utanför centrala Oslo.
– Du kommer dit på 20 minuter med bil från Karl Johan. Så kan du åka upp i hopptornet där, det är en jävla utsikt därifrån.
I närheten av Holmenkollen finns enligt Jörgen även ett mycket bra café.
– Där har de grymma maränger. Stora så in i helvete. Riktigt jävla goa. Det är klassiska maränger där.
Vi kommer överens om att jag ska gå och se FK Lyn spela fotboll mot Mjöndalen senare på kvällen. Arenan ligger i Baerum, en bit utanför stan. Jörgen jämför stadsdelen med Örgryte i Göteborg.
–Det är jättetrevligt där, men många av spelarna i laget bor inte ens där. Jag skulle satsa på att åka ner till Aker brygge efteråt och käka nåt. Är det sol och varmt? Då kan du gå till en uteservering på Karl Johan sedan.
Jag frågar Jörgen hur han trivdes i Oslo.
– Jag bodde tre år i Norge, fast när jag tränade Lilleström var det nästan lättare att åka tåg till Oslo än att ta bil. Det är jävligt dyrt att parkera. Så var det inte första gången jag var där, då var det som i Göteborg, men sen blev Miljöpartiet vågmästare. Tog bort parkeringsplatser och stängde av vägar. Man kan nästan inte köra i stan. Men jag trivdes, norrmän är ett extremt trevligt folk tycker jag. Northug är väl ingen man skickar julkort till men i övrigt är de jävligt trevliga.
Jag på Operahusets tak.
Efter telefonsamtalet är jag fullpumpad av sinnesintryck och inspiration. Jag hoppar på en Voi och åker till SALT, kulturhuset där Teo är på dragfestival. På Fridas inrådan promenerar vi sedan upp på Operahusets tak och därefter vidare mot stadsdelen Grönland, öster om centralstationen. Här finns fruktaffärer och kebabstånd, på ett torg hålls en stödmanifestation för Palestina. Vi slår oss ned på ett ölcafé och käkar jordnötter. Teo berättar att han upptäckt något.
– Världens godaste ost kommer från Norge.
Det visar sig handla om Nidelven blå, en blåmögelost som kammade hem storslam i ost-VM 2023. Jag frågar var den finns att köpa. Teo lägger tio minuter på att undersöka saken på sin telefon. Sedan visar han mig kartan. Osten säljs i Trondheim.
Enligt Jörgen Lennartssons rekommendation avstår jag från att följa med Teo på kvällens program på dragfestivalen, för att istället åka 15 tunnelbanestationer till Baerum stadion. Där ser jag FK Lyn, för närvarande sexa i norska Superettan, kliva ut till spel. Några tusen personer är på plats. De sjunger närmast konstant. Det är ett oerhört tryck. Jörgen Lennartsson har berättat att norrmännen är världens tredje mest fotbollsintresserade folk, efter brasilianare och portugiser. Mycket tyder på att han har rätt. I kioskerna säljs center, vatten och kaffe. Bortalaget Mjöndalen kvitterar med ett par minuter kvar. Matchen slutar 1-1.
Folkligt, festligt och halvfullt på FK Lyns 1-1 match.
Efter matchen sitter jag ensam på Oslos enda sunkbars uteservering. Ovanför mig dundrar tunnelbanetåg, utsikten består av en skåpbil. Jag vänder mig mot en stammis vid bordet intill och ber om att få låna en tändare. Han tittar inte ens upp från sin öl. Det går tio sekunder. Tjugo sekunder. Trettio.
– Du får fråga honom om ”eld” istället, säger stammisens dryckesbroder som sitter intill.
Jag frågar efter eld. Tio sekunder går igen. Tjugo. Trettio. Fyrtio. Plötsligt tittar mannen upp. Han tar ut en halvrökt cigarett ur skjortans bröstficka, tänder den med viss möda och skickar en lång och irriterad blick mot sin hjälpsamme vän.
– Det handlar inte om att jag inte förstår svenska. Men ni måste väl ha sett att jag var upptagen?
Sedan sträcker han över tändaren till mig. Det var sant som Jörgen Lennartsson sade. Norrmännen är verkligen ett trevligt folk.
Opel Grandland. Hyr ej denna bil.
DRICKA
Parktheateret, Olaf Ryess plass 11 – Trevlig bar med utsikt över en park. Finns även en nattklubb i källaren.
Bar Boca, Thorvald Meyers gate 30 – Goda cocktails och hyfsat rimliga ölpriser. Beskrivs ofta som ”Oslos minsta bar”, men är ärligt talat inte särskilt liten utan snarare normalstor.
Dattera til Hagen, Grönland 10 – Mysig innergårdsbar som även har klubb- och standupkvällar.
Under Brua Bar, Grönland 2B – Ett sunkhak! Det enda vi hittade! Ligger precis intill Grönlands tunnelbanestation. Här kostar en öl nästan som i Sverige.
ÄTA
SALT, Langkaia 1 – Kulturhus med en massa foodtrucks och gigantisk uteservering. Goda dumplings, helt okej snacks och rätt ljuvlig miljö.
Limone, Grönland 14 – Godkänd pasta och framförallt en makalöst intensiv upplevelse. Italienska 80-talshits spelas på högsta volym ur enorma högtalare som står riktade mot uteserveringen och gatan. Mellan servitörerna råder en ljuvlig Fawlty Towers-stämning.
Frognesetern Restaurang och café, Holmenkollenveien 200 – Jag tror att det här är caféet vars maränger Jörgen Lennartsson ville tipsa om.
Nordby shoppingcenter, E6, sväng av vid Nordbymotet – 110 butiker, 19 restauranger och Jimmiepriser på diesel. På pizzerian Just in time säljs Heineken direkt ur kylen hela dagen. I Norge stänger den delen av mataffärerna redan vid sextiden.
BO
Clarion Hotel The Hub, Biskop Gunnerus gate 3 – Ett helt okej hotell som man absolut kan bo på. Plus för nära till både Grönland och Grünerlökka, minus för att man måste köra över 24 fotgängare för att få bilen till garaget.
Anker Hostel, Storgata 53H – Här bodde Teo! Han bokade ett privatrum och fick en hel sovsal för sig själv. Något märklig doft i korridorerna.
Läs även: En ung mans erotiska resa från Stockholm till Marbella
