Foto: Thomas Wal
Fatima, som ligger runt hörnet nerför Stigbergsliden och in på en bakgård, är inte helt lätt att hitta. Det finns en avhämtningslucka mot Oskarsleden, men du vill gå in på gården och sätta dig i restaurangen, som känns som ett vardagsrum i Tanger, med vackert marockanskt kakel.
Just nu är det bara ett till sällskap i det lilla rummet, några marockanska damer som ätit upp och pratar med ägarinnan. När kvinnorna går pustar ägarinnan ut och berättar att marockanska damer är de svåraste gästerna, nu var det som att ha fyra svärmödrar på besök: ”Nej, du kan inte ha lagat den här maten, det måste varit din mamma.” Restaurang Fatima har just gått igenom ett eldprov och klarat det.
Vi får in privatimporterade fantastiska små skära oliver medan vi väljer från menyn, som är skriven på väggen. Lammtaginen är slut, snart samma sak med fisken. ”Lammet brukar ta slut strax efter lunch”. Det blir kycklingtagine och Kefta Sandwich, trots att det finns veganska alternativ. Tagine heter den nordafrikanska lerkrukan som känns igen på sin karaktäristiska skorsten. Formen gör att den stigande ångan droppar ner igen och håller maten fuktig.
Kycklingen är helt fantastiskt tillagad och faller isär bara vi tittar på den. Den serveras med ”Fatimas egen curryblandning”, rotsaker och couscous. Keftan kommer i bröd med pickles och het sås, tillsammans med sjukt spröda pommes. Konceptet känns som en nordafrikansk hamburgartallrik och är vansinnigt gott med de syrliga biffarna. Kefta/köfte är en kryddblandning som finns runt hela Medelhavet men tankarna går främst till Turkiet. Maten serveras tillsammans med en extrasås, baserad på koriander, persilja och vinblad.
De har lite märkliga öppettider, vi hade gärna gått och ätit vid middagstid. Hemsidan säger att det går att boka in sig på kvällstid, men det känns lite oklart. Fatima är inte lyxigt, men känns gediget tillsammans med den goda och billiga maten.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2015.
