Trots det aviga läget, under nybyggda Hisingsbron, är Poppels nya och stora Citybryggeri väldigt välbesökt. Om det beror på det enorma Scandichotellet som är inkvarterat i övriga delar av jätteskrapan, att kökschefen är kändiskocken Johan Björkman eller för att Poppels har lite av rockstjärnestatus inom hantverksbryggeriscenen är oklart. Kanske är det en kombination?
Oavsett lockar bryggeriet med enorma ekfat, så kallade foeders, fyllda med färsköl, stora fönster ut mot gatan samt en knalligt, glad och kulört inredning med fantasifulla former och neonskyltar.
En stor del av konceptet bygger just på bryggeriets egen öl. Poppels citybryggeri är nämligen världens största ekfatsbaserade pilsnerbryggeri. Pilsnern som serveras här lagras i sju stycken 2000 liter stora ekfoeders. Efter bryggning pumpas ölet till träfaten, där de jäser och samtidigt får karaktär av eken. Därefter pumpas det vidare till serveringstankar, för att sedan hällas upp i restaurangens fatkranar. Därför vore det nästan kriminellt att inte inleda middagen här med just en husbrygd pilsner.
Ölen är svalkande god, har en elegant beska och doftar lätt av vanilj och smörkola. En riktigt god pilsner helt enkelt, men kostar det så smakar det. En sejdel på 50 centiliter går på en hundralapp. I överkant för en stor stark kan tyckas, även i tider av inflation.
Poppels Citybryggeri har en uttalad hållbar ambition. Genom rekryteringen av kocken Johan Björkman, som kökschef, har man också inkorporerat ett stort fokus på grönsaker. Så även ett cirkulärt tänk där restprodukterna från ölbryggningen används i matlagningen. Vi inleder också middagen med en riktig ölklassiker. En bretzel, som serveras med lite ekologiskt smör, är knäckig, salt och seg på samma gång och blir en trevlig ölkompis.
Det finns en tydligt uttalad bageriambition på Poppels, vilket också märks på menyn som innehåller många olika sorters bröd och bakverk. På bardisken finns dessutom lite nybakt fika att köpa med sig hem efter några pilsner i varje ben. Därför blir det också mer bröd för vår del. Denna gång är det ett bröd med persiskt ursprung, Barbari, som är krispigt på utsidan och mjukt på insidan och täckt med sesamfrön. Till det får vi en silkeslen hummus toppad med chiliolja. Förhållandevis enkelt, men väldigt vällagat och gott.
Lika gott är det när vi får in små pärlband av svensk majs på en bädd av färskost och picklade padrones. Snacksen är genomgående vällagade, smakrika och mycket väl anpassade till ölen. Grönsakerna tillåts stå i fokus och det märks tydligt att det finns en respekt för råvaran. Lite matigare blir det när vi åter förförs av ett nybakat bröd. Denna gång är det en liten smörig brioche som toppats med sesam och fyllts med korianderfrön, fermenterade grönsaker och kantareller. Brödet är luftigt och mjukt, som sig bör, och fyllningen smakrik. Kantarellerna är krispiga stekta och de fermenterade grönsakerna krämigt inbjudande. En riktig fullträff!
Vi tilltalas av mycket på menyn och då är det tur att maten passar väl att dela. Friterad potatis med pepparrotskräm och strimlade gröna tomater är även det riktigt gott. Å andra sidan är det svårt att inte gilla krispig fet potatis med majonnäs. Sist av allt hugger vi in på broccoli med aioli, boquerones och inlagd chili. Broccolin är helt kall och i princip rå, vilket tyvärr för tankarna till gängse lunchsalladsbuffé, speciellt när det toppas med lite vitlöksdressing. På intet sätt oangenämt, men heller inte särskilt spännande.
Vi fyller på med mer öl och hugger sedan in på varmrätterna, som genomgående inte riktigt håller samma höga nivå som snacksen och förrätterna. Friterad pumpa med karamelliserad yoghurt, spenat, portlack och pumpafrögranola är gott, men när serveringen är såpass stor blir anrättningen lite väl enformig allteftersom. Inga smaker sticker riktigt ut och den hade passat sig bättre som en mindre förrätt. Vi delar också på en tallrik med bräserat lamm som serveras tillsammans med bönor, savoykål, gröna blad och salsa verde. Lammet är mört och bönorna perfekt mjälla. Fräschören i rätten försvinner dock då en lite väl redd skysås omger allting och blir lite oangenämt klibbig. Mer örtig salsa verde och och mindre stabbig sky hade lyft helheten. I övrigt är dock smakerna väl balanserade och rätten som helhet god.
Avslutningsvis mumsar vi i oss friterade äppelskivor med kanelsocker och glass på vårbrodd. Äpplet är krispigt och sött och den silkeslena glassen med vårbrodd skapar en kall kontrast med smak som påminner om vanilj och mandel. En perfekt avslutning. Genomgående håller Poppels Citybryggeri hög klass. Både i form av inredning, atmosfär, dryck och mat. Det är lite störigt med en qr-kod-meny, speciellt när telefonen har dåligt med batteri. Detta kompenseras dock av en vänlig och tillmötesgående personal. Vi lämnar Gullbergsvass och Göteborgs senaste och mest ambitiösa ölhak med en lustfylld känsla av förnöjsamhet. Borta är för alltid ölpubens bruna baconburgare med soggiga pommes frites. Äntligen matchas hantverksbryggeriernas kreativa lusta med en matmässig like. Det är vi evigt tacksamma och glada för. Vi ses snart igen!
