Tittar ut över den lilla folkmassan på The Ivy i London. Det är kväll och reflektioner från små manchettknappar leder mig till baren som belysningen på en landningsbana. Folkmassan ser ut som en stor njure om man ställer sig på tå och tittar ner.Tittar ut över den lilla folkmassan på The Ivy i London. Det är kväll och reflektioner från små manchettknappar leder mig till baren som belysningen på en landningsbana. Folkmassan ser ut som en stor njure om man ställer sig på tå och tittar ner. Det är bra. Njurformen påminner mig om klorblekta bassänger. Jag är bara här för en sak: The Ivys tomatsoppa. The Ivys tomatsoppa är för mig vad Bibeln är för kristna. Ni borde alla besöka London i sommar, beställa tomatsoppa och bli påminda om varför matlagning är den största av konster. Men det som slår mig är att vi har en The Ivy i Göteborg. Den heter The Plaza Bar och är inhyst i Swea Hof-hotell.
Men samtidigt skiljer sig The Plaza Bar från The Ivy lika mycket som en tiger skiljer sig ifrån en bebis.
På Plaza Bar hänger inte Jude Law, Agyness Deyn eller Jefferson Hack. Plaza Bar är förvånansvärt anonymt för att vara det smultronställe det är. Här spelas den ljuvaste jazzen genom högtalarna. Här kan du beställa stans bästa ostron. Här kan du framför allt beställa landets (det garanterar jag) bästa Wallenbergare. Plaza Bar är den perfekta hotellbaren. Lysande drinkar. Lysande champagne. Bra vin på glas, och en lika enkel som briljant barmeny. Det här är en pärla, kära läsare, men du, låt oss hålla det här mellan dig och mig.
